söndag 17 januari 2010

Santosha – Förnöjsamhet och lycka

Vaknar tidigt. Sköljer min näsa. Dricker grönt mullbärste. Snyter mig och bestämmer mig för att inte göra någon yoga. Förkylning i kroppen. Vilodag. Läser om Haiti. Igen. Tittar på tv. Sätter in pengar här och där. Lägger det jag har i plånboken i Röda Korsets insamlingsbössa som kvinnan bredvid Systembolaget håller i. Och sen...Tja, jag är ingen räddningspersonal. Jag är ingen läkare. Jag har ingen tränad spårhund att frakta ner till Haiti. Är det inte det som är det svåra? Att sitta här och se på tv eller läsa DN. Känna sympati. Bli lessen. Och sedan gå vidare. Är det inte svårt? Och nej, jag tror inte det är meningslöst det vi gör. Vi som är kvar hemma. Vi som "bara" skänker pengar. Och skickar böner och tankar. Jag tror på att om alla gör NÅGOT så sker STORA förändringar. Men det ligger människor under husen och väntar på att någon ska gräva fram dem. NU. Jag har svårt att förlika mig med att känna att det är gott nog det jag gör. Kanske är det det som är kärnan i själva santoshatanken? Att vara nöjd. Hur det än ser ut runtomkring?! För att vara nöjd när träningen flyter och när livet känns skönt, det är väl inte så svårt? För mig är det svåra nu. Att ändå vara nöjd. Att veta att andra har det svårt och inte dras med i sorgen utan hålla sig empatisk och deltagande. Kanske är det så simpelt att när jag inte gör min yoga och grundar mig för dagen, då flyger mina tankar för mycket? Att min ständiga följeslagare, my strong heavy mind, gör sig extra påmind när jag tänker och tänker. Inte yogar. Och tänker igen...
Andra steget på yogans åttafaldiga väg är Niyama, som i sin tur består av fem delar där en del är Santosha. Djup förnöjsamhet, lycka, livsglädje och förståelse. Att vara nöjd med allt vad det innebär. Så svårt när man vet att andra har det svårt. Eller? Hur tänker ni? Jag VET att jag ska utgå från mig själv, men när världen skakar, när katastrofer inträffar - då är det svårt att känna förnöjsamhet. Försöker tänka att det bästa sättet jag kan ta tillvara mitt priviligierade liv är att vara nöjd. Jag vet att det inträffar katastrofer och hemskheter hela tiden. Men ibland stannar tiden upp ett extra andetag. När det händer gigantiska katastrofer. När vi är åskådare till det stora svåra. Santosha, ett så otroligt svårt begrepp när man tränger in i det. För mig. Hur tänker du?

7 kommentarer:

  1. Jag är helt med dig...har ännu inte skänkt något men ska...
    Tänker ofta att jag ska nöja mig...men sen...

    Jordbävningsoffren i L`acquila säger att de är lyckliga över en sak: de har hittat tillbaka till de mänskliga värdena. I stället för att sätta sig framför TV;n på kvällen samlades man och pratade och spelade kort...med grannar man aldrig annars ens såg...

    Kanske inte helt enkelt för dom i Haiti som fortfarande gräver fram sina döda...men kanske till lärdom för oss som sitter i våra uppvärmda lägenheter och grämer oss över jobbet vi inte fick...

    Svårt också att känna Santosha när vår premiär minister åker för att köpa ett dyrt kulturmärkt hus i Venedig när husen rasar över andra...

    Men jag tror att vi måste anstränga oss...för att ändra denna egoistiska och köp centrerade värld för våra barns skull...

    Santosha är ett av svaren!

    Kram

    Marika

    SvaraRadera
  2. du skriver så klokt och tänkvärt, jag håller med dig till fullo.

    hoppas att du har haft en solig helg (både ute och i sinnet) :)

    ta hand om dig! kramar

    SvaraRadera
  3. Marika - läste en lång artikel om Berlusconi igår, han har mycket på sitt samvete!

    Molly - en fin dag till dig också! Solen har inte lyst, men det har varit bra ändå!

    SvaraRadera
  4. Förnöjsamhet är något som jag kämpar med dagligen...att faktiskt känna mig nöjd med det som jag har...
    Men det är svårt när man som jag har något som gnager i hjärtat.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Intressant, jag satt och tänkte på det du satt ord på igår. Hur ska man kunna vara nöjd när saker som det här sker? hur kan de gå vidare? tack för ett fint och bra inlägg!

    SvaraRadera
  6. Toril och Beata, skönt att höra fler som har samma tankegångar. Vi får öva oss på Santosha!

    SvaraRadera
  7. hej hej!
    dy tar upp sådana viktiga saker i det här inlägget som jag vill disskutera och fundera på.

    kramar*
    /S

    SvaraRadera