måndag 25 januari 2010

Andning

Att vara personlig men inte privat. En svår lina att balansera på. Ibland är den alldeles slak. För jag känner en del som läser här, men många fler som jag inte känner... Vill inte lämna ut mig, men vill samtidigt berätta. För jag tror att vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Att ju mer vi delar, ju mer delar vi. Om ni förstår? Tror det var Simone de Beauvoir som sa att det privata är det politiska. Och jag kan gå vidare för egen del och översätta det med -det privata är det allmängiltiga. Inte för alla, men tillräckligt för att man inte ska känna sig ensam. Och ibland kommer insikterna när man minst ber om dem :) På något vis är det så att när det flyter och känns bra, då kommer något nytt till ytan. För mig. Har läst i Karin Björkegrens bok Yoga för kvinnor, om henne förlossning. När hon föddes hade det varit dramatiskt. Något som hon inte vetat om för hennes mamma hade förträngt det. Började fundera på min egen födelse, för mig var det tvärtom, jag har alltid vetat att det var en krisförlossning, personalen ringde efter min pappa som då för snart 55 år sedan, som man egentligen inte var välkommen i förlossningsrummet. Här är min berättelse;

Jag föddes under dramatiska omständigheter, var helt blå när jag väl kom till världen, låg i kuvös den första veckan av mitt liv. Mamma fick som nybliven mamma promenera till en annan avdelning för att amma. Och så tillbaka. Någon timme per dag. Med munskydd. Inte vara nära. Inte som idag. Andningen. Mmmm, andningen var inte optimal, inte alls välfungerande som ni förstår. Fanns knappt. Ytlig. Jag har egentligen haft problem med andningen hela mitt liv. Men har aldrig sett det så! Alltid haft problem med luftrören. Haft lunginflammation några gånger och vatten i lungsäcken några gånger, senast förra hösten efter min bortoperation av gallblåsan. Varje gång jag är förkyld så låter det astmalikt. Har fått astmamedicin. Men aldrig sett det som astma... Hur envis kan man vara? Eller det kanske helt enkelt handlar om självbevarelsedrift? Efter min kurs för snart ett år sedan i Budapest, då Z hade allt fokus på min andning, har jag haft det tufft att andas. Inte att hålla andan. Det känns som jag kan göra hur länge som helst. Och det kan jag nog, efter den starten i livet! Jag hängde ju kvar trots att det var svårt med andningen. Men sen. Hur ska jag syresätta mig? Min långa väg tillbaka till mig själv. Att hitta min andning och att ta mig förbi spärrar. Det jag tränar nu och det som kommer till ytan, på något konstigt sätt hänger allt ihop med min start här i livet. Tror jag. Men jag säger som någon klok författare sa, det är aldrig för sent att få en bra barndom! Jag börjar här och nu med att ta till mig livet utan att vara blå och utan att det ska vara ett hinder. För yogan är andningen nummer ett. Som jag ser det. Att yoga med en andning i harmoni, finns inget bättre. Annars blir det bara muskelkraft som tar oss vidare. När andetaget jobbar med oss, när vi är i andningen då flyter allt. Även om vi är stela. Även om det känns som vi inte kommer någonstans. Att yoga utan att vara i andetaget - ingen yoga. Andningen, det viktigaste som finns. Hur ser din andning ut?

13 kommentarer:

  1. Vad jag vet var min födelse alldeles normal...fast man vet ju aldrig...min mamma var bara 21...
    Hur som helst hade jag otroligt svårt för andningsövningarna när jag började med yogan...tyckte de var onödigt långa och jobbiga...
    Nu flyter det och med andningen känner jag att jag har mycket lättare för att jobba med min "elefant" kropp...

    Gillar verkligen det du skriver!

    Kramar

    Marika

    SvaraRadera
  2. Dethär får mej att vilja prata med min pappa, eftersom jag ju inte har mamma kvar i livet mera. Det du skriver väcker en del frågor och jag ska inte spara dem...
    tack annika

    SvaraRadera
  3. hej hej!
    jag förstår precis vad du menar, vi är mer lika än vad vi tror.

    spännande att höra din historia, om hur du föddes och vilka problem du har haft med andningen. hoppas yogan har hjälpt dig att andas. jag har läst i hälsa-tidningen att det är jätte bra för de som har astma att träna just för att de kan andas mycket lättare och yoga borde vara det bästa man kan göra utifrån de synvinkeln.

    du får mig att tänka efter och komma till instikt :) jag håller på att lära känna min andning. jag har en lite ojämn rytm där utandningen är längre än inandningen. jag skulle vilja fokusera mer på andningen, lära mig att göra lite övningar som ska öka pranans kraft.

    jag har märkt att jag håller andan när jag går från hunden till kobran och att det är svårt att andas djup när jag gör bakåböjningar. hur var din andning i början och hur är den nu?

    ljus*
    /S

    SvaraRadera
  4. tack för att du delade med dig av din historia :)

    jag tror att jag förstår vad du menar med att vara privat och inte. det är verkligen svårt. själv försöker jag inte skriva så mkt privat av olika skäl, känns lite olustigt att bara "prata" rakt ut och inte få något svar, har testat tidigare och då hade jag mkt färre läsare :/

    jag vill även passa på att tacka dig för dina kommentarer, om du bara visste vad glad de gör mig. tack :)
    hoppas att du får en bra vecka :) kramar

    SvaraRadera
  5. hej hej!
    det är så roligt att måla :) och det bästa av allt är det kan stå där och vänta på att jag ska fortsätta.

    ljus*
    /S

    SvaraRadera
  6. tack för att du tror på mig. jag är glad för just nu har jag en massa kraft och energi till att kämpa. det skulle vara underbart att vara frisk och göra normala saker. mina läkare vill inte att jag ska hoppas på för mycket. men att tro och hoppas det måste jag göra. annars känns det som att man bara ger upp och det tänker jag inte göra. det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan.

    om shanti*
    /S

    SvaraRadera
  7. även jag funderar en del över min födelse. Jag ska prata med min mamma. Tack för tips.
    Min andning är väldigt ansträngd när mitt liv är ansträngt. Jag behöver påminna mig, gång på gång, att andas lugnt och med ro.
    Att yoga och följa andningen och låta kropp, rörelser och andning vara ett, DET är magiskt.

    SvaraRadera
  8. Hade någon dag tänkt skriva ett inlägg om just min andning å vad den betyder å gör...
    Du får en sneak-peak:) jag var på ett meditationspass/yogapass för ett bra tag sedan typ tre år...å där skulle alla andas under en minut så lugnt å stilla man kunde..sen kom det värsta som jag tänker på än idag ..då alla skulle berätta hur många andetag de gjorde på den minuten...jag vann :/ 17! vs mannen med 2 !!
    Gick aldrig dit igen..
    Fint å få höra om din andning å din historia...å jag förstår precis det där med att vara personlig men inte privat..men jag tycker det är svårt att ha en munkavle på ibland..behöver uttrycka mig..
    Kram

    SvaraRadera
  9. livseld byter namn till viralila

    kramar*
    /S

    SvaraRadera
  10. Ärlig och härlig beskrivning. Tufft att börja livet så. Många av oss som yogar delar nog din erfarenhet av att inte ha startat sin livsresa med samma förutsättningar som andra. Att kunna hålla sitt andetag som du beskriver tyder på särdeles livsgnista och ett jäklar anamma i livet. Kanske rent av som en gudagiven envishet för att du ska klara av att vara just här, där du behövs för andra.
    Vilken välsignelse att ha en sådan lärare som Zhander som ser dig och hanterar ditt bekymmer precis där du är just nu.
    Frid
    Robert K

    SvaraRadera
  11. hej hej!
    tack för tipset :) jag försökte i morse och det kändes mycket bättre. ryggen är rak och jag kommer nästan ända ner med huvudet mot bena. det svåraste är, som du säger att hålla bena raka utan att spänna dem för mycket.

    ljus*
    /S

    SvaraRadera
  12. Min andning förvånar mig fortfarande. Ibland ostyrig, högt upp och omöjlig att fånga - nästa gång djup, lugn och I mig.

    Du skriver så fint Annika, så modigt. Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  13. Så vackra kommentarer!

    Måste bara ge en replik på ditt inlägg Toril! Vilket otroligt märkligt sätt, att man ska redovisa för andra hur många andetag man tar...men en del personer som undervisar i yoga, har inte riktig koll tyvärr!

    SvaraRadera