fredag 28 augusti 2009

Färg i sinnet


Hur summerar man en resa? Går det egentligen? Egentligen? Sista kvällen i sammetsvärmen, vi strosar sakta från stranden och cikadorna spelar nästintill hysteriskt. Blomman för dagen är helt invirad i en enorm Hibiscus längs en stenmur som följer vår väg. Hela dagen har jag och D njutit och legat i vattnet och pratat långa stunder. Tagit in det turkosa vattnet i ögonen och vidare rakt in. Inuti. Ser två barn leka hela dagen i sanden och vattnet. Som de jobbar och som de yogar! Rätt som det är sitter de i mandukasana, grodan, för att mjukt rulla över fötterna (!) och ta sig upp. Jojo, tänk tänk att den där mjukheten ser så normal ut för ett barn och på en vuxen, nästan exotiskt ;) De gör mängder av asanas bara sådär. När man tittar en lång stund ser det nästan ut som en serie, en sekvens. Fantastiskt! Vackert! Den där lättheten och när man som mr Iyengar säger, gör sin yoga effortless. Tja - tillbaka till det enkla - allt finns att lära sig runtomkring. Kanske ska man titta mer just där man är, för att se det som är lätt att tappa när allt rusar. Njuter av nuet och känner att jag verkligen blivit mycket bättre på det den här sommaren. Idag, vi flyger hem och landar i vettig tid och är åter i de lite blekare versionerna av himmel och hav. Med lite mer färg inuti ögonen och sinnet. Turkost!

3 kommentarer:

  1. Välkommen hem syster!

    Jag måste få höra allt!!

    SvaraRadera
  2. hoppas du hade en fin semester :) verkligent fint beskrivet med barnen som gör yoga i sanden. tänk vad smidiga de är, men det blir vi med med regelbunden yoga.

    det är svårt att ta det lugnt när man vill så mycket :) jag ska göra saker som jag mår bra av och så höjer det den totala lyckan. ska testa lite styrketräning i stället. ja, jag kan säkert cykla i vår.

    kramar*
    /S

    SvaraRadera