tisdag 25 augusti 2009

Hemma igen

Det finns två länder som jag alltid känt mig som hemma i från första stund, Grekland och Indien. Jag kom hit första gången på 70-talet och har återvänt många gånger. Återvänt. Till något som handlar om mer än sol och bad. Kanske stoltheten i ögonen, kanske ett stänk av sorg sedan militärjuntans tid. Då grekernas sak blev vår. Oriana Fallaci som skrev så outhärdligt om terrorn. Kallifatides som gav oss all sin kärlek till sitt land. Som blev vårt. Fetaost och retsina. Oliver och zorba. Mikis Theodorakis sjöng sig rakt in i kroppen på oss. Nu. Annorlunda. Känns som vi går genom en sluss när vi tar oss från stranden till hotellet. När vi ser hästarna gå i knähöga hundkex och beta fridfullt. Olivträden som rinner uppför berget och vårt familjeägda hotell som har all den stolta vänligheten som är så bekant. Så är vi åter i Grekland. Det ”gamla” Grekland.

Går på en dansuppvisning på hotellet. Förväntar oss zyrtakidans med några gamla folkdansrävar. Men nu. Ett ungt par. Enormt duktiga dansare, Graciösa och glada. Då – mitt i dansen så sätter hon sig i virasana! Med pumps och svart långkjol. Så lätt, så enkelt. Yoga mitt i dansen och precis som det ska utföras. Till synes utan ansträngning. Jag blir mållös och glömmer att fotografera... Armarna gör stillsamma orientaliska rörelser ända ut i fingerspetsarna och hon lägger sig bakåt i supta virasana. Urgammalt möter nytt. Nya Grekland mitt i det gamla. Och jag är hemma igen!

4 kommentarer:

  1. Vad underbart Annika! Dina härliga beskrivningar av livet får jag aldrig nog av:) Hoppas knäet är bättre! Kram Helena

    SvaraRadera
  2. Vad härligt att läsa om någon som verkligen reser, som verkligen smakar på upplevelserna!

    SvaraRadera
  3. Välkommen hem syster!

    Hoppas du haft en underbar vecka. Det låter helt underbart av din beskrivning. Vi kan väl höras i helgen? Jag saknar din röst och ditt skratt!

    kram
    a

    SvaraRadera
  4. Helena,Nina och Alexandra - ja det har varit en riktig resa!

    Helena, knäet är bra ibland och sedan händer något som jag inte vet riktigt vad det är...och det gör ont igen! Tålamod...

    SvaraRadera