Har kollat på nybörjare i forspaddling i helgen. D och några andra duktiga paddlare har haft kurs. Fantastiskt vad fort det kan gå när man är ny inom något till att göra saker "på riktigt". Ser hur de övervinner sin rädsla och sedan med ett "ah va tusan" lutar sig fram, paddlar in i forsen, vänder och glider med vattnet ned. Otroligt. Att utmana sin rädsla så, lika mycket yoga som något annat. Tänker på den andra sutran av
Pantajalis sutror (skriver inte sanskritorden, har inte rätt tecken för det :),
The restraints of the modifications of the mind-stuff is Yoga. Den är egentligen vägledningen för resten av sutrorna. Hela vetenskapen kring yoga är baserad på den här, resten är tillämpning. Att kontrollera sitt sinne. (Låter lite blekt på svenska, eller hur?!)
Att vi har fått asanas till att gå vägen till sinnet är ju finurligt, men det kan kanske betyda även andra fysiska övningar som inte är yoga asanas. Eller vad tror ni? Att utmana sin rädsla för döden, som vi alla delar? Kan väl få sinnet lika blankt i en fors? Måste prova i sommar!
Bild: Dan Lindberg
http://www.danlindberg.nu
Just så!
SvaraRaderaIbland är det en rädsla, så stor och omotiverad att man nästan måste fundera var den kommer ifrån. Kultur, uppväxt, doft och synminnen, mammas förmaningar. Jag har hört och upplevt många förklaringar. Bästa paddlingen är precis som i yogautövandet. När du är blank i sinnet och utan krav och förväntningar från dig själv eller andra, när du inte gör våld mot dig själv eller annan.
När du är hygglig mot dig själv och gör gott för dig och andra.
Då flyter det..
(:
dan
Be good and do good som det så träffande är beskrivet i förordet till yogasutras :) Det räcker långt! Som vi sagt tidigare här, viktigt att hitta SIN grej. Sin yoga. Sitt sätt att stilla sinnet. Ska nog ge den där paddlingen en chans...
SvaraRadera