Det är något med kroppen

Vet inte om det var för att vi avbokade yogakursen. Vet inte om det vara för att lugnet rann ut med regnet. Vet inte om det var för att jag hade ont. Vet inte. Men vi grälade. Länge. Städade. Grälade. Drack kaffe. Grälade. Som ett skämt. Men i alla fall.
   Så sov vi på saken. Vi som för 33 år sedan lovade varandra att aldrig somna osams, vi somnade inte direkt osams men inte direkt sams. Men vi blev helt enkelt för trötta. Och vaknade till ösregn. Jag menar ÖSREGN. Himlen öppnade sig och det sköljde väl bort irritationen och allt vad det nu handlade om. Vi åkte till skogen. Vi gick. Småjoggade lite ängsligt, men det höll. Hängde en lång stund vid utegymmet och gjorde lite alla möjliga övningar. Utfallssteg och utfallshopp. Hängde i armarna. En kort stund men i alla fall. Tränade dips och mina armar kändes lealösa. Hejade glatt på alla andra som var ute i regnet. Lättsamt och skönt.
   Tog oss längre in i skogen och där vände det. Jag menar. Blanktvättade blad och syrerik luft. Vad har jag att fundera på? Vad har vi att trassla om? Åkte hem, åt brunch och landade i något annat. Det är något med rörelse och det är något med att låta kroppen få röra sig. Eller hur? Den vill göra allt det jag gjorde idag och när den inte får det så blir jag lite sur. Eller? Handlar det om det eller kanske inte. Skit samma! Trevlig helg!