Det laggar lite

En av mina målningar, tema rymd

Krasch bom. Nej kanske inte riktigt. Men varje gång jag varit på något som jag härrör till min andliga utveckling; yoga, ayurveda och nu vedic art så flyger jag högt tills jag kommer hem. Då är det som jag rasar ner i en liten hög. Inget sorgligt, mer att steget känns tyngre. Skrattet finns där men inte lika bubblande. Jag tittar på mina målningar och känner - gjorde verkligen jag de där? Och var ska jag stå och måla nu? Ingen ledig ateljé här hemma precis. Och det känns så besynnerligt att jag landar med en duns varje gång. Som om jag haft en fri tillgång uppåt, mitt wifi mot det stora, den allomfattande energin har varit snabb och enkel. Och nu laggar det. Nu tappar jag kontakten. Nu får jag helt enkelt ta emot när det kommer och det måste inte vara hela tiden. Jag bara är. Jag tvättar några maskiner och njuter av torkvädret. Tvätten nästan slår i vinden. Jag sorterar och fixar. Och struntar i var jag befinner mig själsligt. Just nu. Vi åker till Nora och fikar hos en vän. En vän som en gång var barnvakt och sedan blev hon min yogaelev. Sedan blev hennes mamma min yogaelev! Och nu har hon tagit omtag i sitt yrkesliv och startat ett kafé för något år sedan. Jag blir glad. Nästan upprymd över att träffa henne. Egentligen behöver jag inte så mycket, jag är ju nöjd med det lilla så jag klagar inte. Jag bara liksom rättar in mig själv i mitt led och inser att allt finns en kanske inte exakt hela tiden för mig. När jag har flow då kör jag. Och det kommer när det kommer.