Som att komma hem

Jag har varit i Ljusdal i tre dagar. Men det känns mycket längre. Kursen är något av det bättre jag gått. Bättre utifrån att det är precis vad jag sökt. Att måla utan pekpinnar eller "hur man ska göra". Vi lär oss de vediska principerna en och en. Vi har inte gått igenom alla men vi håller ju på till fredag så allt hinns med. Det är generöst med färg, hjälpmedel och kreativa lösningar. Jag målar som jag aldrig gjort tidigare. Jag använder allt. Händer, penslar, trasor och idag en snöskrapa! Färg, glitter och allt möjligt.
   Och samtidigt så är det yogans släkting. Vokabulären är samma och de härstammar båda ur den vediska kunskapen och det är mäktigt. Ett träd med många grenar. Yogan. Ayurvedan. Musiken i form av den indiska ragan och det jag kommit i kontakt med i Sound Sadhana och nu Vedic Art. Principerna bygger alltså på den urgamla kunskapen som den svenska konstnären Curt Källman fick till sig och där han skapade hela måleriet som vilar på vedan. Och jag känner igen allt vi pratat om hitills via yogan. Det är som att komma hem. I konsten. Utan pretentioner. Bara skapandet inifrån oss själva och ut. Ingen bedömning. Ingen prestation.
    Igår när målandet tog slut gick vi ned till älven och badade. Himlen och vattnet var blå och varma. Äntligen fick jag bada. Med nyfunna vänner. I en varm älv. Efter att ha målat en hel dag. Jag slocknade som ett barn när jag kom hem. Jag mår så fint. Tänk att jag hittade hit!

Att alla kan måla är en sanning som jag upplever just nu! När man målar från sitt inre och ut!