Min lilla familj

Min dag. Min födelsedag. Som ibland har svarta kanter för att min mamma, pappa, mormor och storebror är döda. Har en familjemedlem kvar från min första familj och det är min lillebror som bor i södra Sverige. Så ibland svider det mer i hjärtat när jag fyller än att jag blir glad. Men idag. Idag var det precis tvärtom. Luftiga kanter runt mig. På mitt kalas kom min svärmor 80 år och mitt barnbarn ett halvår, och de andra där emellan. Jag har ibland sörjt att min familj varit så liten och nu när sonen är på andra sidan jordklotet har jag tyckt lite synd om mig att vi är så få. Jag vet, det är lite patetiskt kanske, men storleken på familj har alltid i mina ögon varit åtråvärt. Idag. När vi satt här och njöt av det ljusa ljusa ljuset som slängde sig in från alla håll, när mitt barnbarn skrattar så det nyper i oss alla i hjärtat så där skönt, när mina döttrar med kärlek köpt helt oväntade presenter och min man lagat en underbar middag. Då. Då inser jag hur otroligt rik jag är. Som har det jag har. Och att tankarna på den där enorma familjen, de sjunker undan för den lilla som jag har. Den är äkta. Den är min. Den är på riktigt och jag böjer mitt huvud i äkta förnöjsamhet. Santhosa♥