Läser om
Patanjalis Yoga Sutror. Har läst den några gånger. MEN. Det är så mycket information att jag nästan somnar varje gång jag dyker ner i den texten. Som om jag inte kan härbärgera allt. Och alla stickspår och alla vindlingar som min egen erfarenhet tar mig ut på. Men egentligen. Egentligen står allt i förordet. Om hur yoga kom till. För att
master the mind. Japp. Där satt den. Och resten är egentligen "bara" practice.
Master the mind. Och allt som kommer därifrån. Så fantastiskt enkelt. Och så oerhört svårt. Jag har tuggat på den meningen sedan i söndags. Och inte förmått mig att svälja den riktigt ännu. För om allt hänger ihop med the mind, som det gör, så kan vi aldrig aldrig aldrig bortse från det i vår yoga. Inte ens när vi har flow. Inte ens när vi känner oss fria i sinnet efter meditation. Inte för att sänka någon. Inte alls. Kanske mest för att säga till mig själv att the mind är inblandat i ALLT. Och man kan kanske vända på det? Också. Att dra fördel av det. Hur tänker du?
Jag tänker att när vi har flow och känner oss fria i sinnet det är då vi har "master the mind".. Yogasutras har jag fått ut mest av när jag har läst dom i grupp. När jag försöker läsa själv så är det som jag fastnar i orden och inte förstår innebörden riktigt.. Just nu skulle jag verkligen behöva master the mind.. Kram
SvaraRaderaHar aldrig läst dem i grupp, det kanske vore något för mig också... Och vi behöver alla master the mind, hela tiden egentligen tror jag, fast ibland känns det extra mycket. Kramkram
RaderaOh shit, förlåt, men det är exakt det jag tänker nu... För jag är inne på samma grejer idag. Wow!
SvaraRaderaJa vad ska man säga, efter att ha läst hos dig så föll alla bitar på plats. Syster!
RaderaKan det vara så, att "master the mind" helt enkelt handlar om att lämna "the mind"
SvaraRaderaAtt vara. Bara Vara! Inte värdera, inte förargas eller bli besviken. Inte kontrollera eller dominera. Jag har tidigare sagt, att allt som berör dig, har en klangbotten i din tidiga barndom. Där finns fröet till dina beteenden och känslostämningar. Jag tror fortfarande att det är så. Jag har en vän som är en "långt gången buddist". Tidigare upprördes eller berördes jag av hans i mitt tycke känslokallhet inför saker som jag och andra tog till sig och diskuterade. Vid ett tillfälle sa han att det du diskuterar nu, är egentligen din känsla/fruktan för att det ska hända dig, och det har ju inte hänt, så varför förbereder du dig för något som inte har hänt, och sannolikt inte kommer att hända, sa han. Och jo, det var "the mind" som gjorde sig påmind från de djupet av mitt jag. Det måste jag erkänna, fast långt efteråt. Idag kämpar jag med samma saker i min yoga, jag vill vara som alla andra, jag vill kunna samma saker som alla andra, jag vill vara flexiblare än alla andra för att kompensera min sjuka och svaga barndom. Mycket har släppt tack vare en underbar lärare som ser mig och mina ärliga försök, men mycket händer nog för att jag försöker göra mig kvitt, "the mind".
Robert K.
Ja precis så tror jag. Du sätter fina ord på det och även från din egen erfarenhet. Så skönt att du har hittat en fin lärare!
Radera"Så fantastiskt enkelt och så oerhört svårt." Ja det är Master the mind som i ett nötskal. Fast att det är otroligt jobbigt emellanåt så är det nog så spännande att någonstans inom sig ha vetskapen om hur det fungerar.
SvaraRaderaJag tänker på detta ofta, specellt som nu i mina mer negativa stunder när allt varit ganska jobhigt, att jag faktiskt kan lära mig att bemästra mitt sinne. Än så länge är det väldigt svårt men jag är medveten om det. Och bara detta att vara medveten kan jag ändå tycka är ett stort framsteg. :)
Ja Carina, det är det väl? När man är medveten kan man ju förändra, innan dess finns det liksom inte. Kram och tack för dina ord!
Radera