söndag 4 september 2011

Lätt gungande

Mina gula träskor krasar i gruset på landsvägen. Jag har morgonrock och är på väg till brevlådan som ligger en bit bort. Hämtar tidningen och allt är sådär söndagsstilla. Tyst. Fridfullt. Tidigt. Jag är trött men inte låg. Saker finns i mig som inte ännu kommit till ytan. Det vet jag. Vet också att dr V sa att jag skulle känna mig trött och svag de första veckorna hemma. Jag försöker stanna i det. Eller rättare sagt, det känns inte som jag har något val. För jag behöver vila. Inser med skarp tydlighet hur kraftfull även ayurvedan är. Inte bara yogan. Båda. Som jobbar på olika sätt. I mig. I min kropp. I mitt sinne. Min mesta tid är planerad. Även ledigheterna. Det är inte helt lyckat, men ibland blir det så. Av tusen orsaker. Min yoga är lugn och stilla. Nästan så jag inte känner igen mig. Min serie som jag faktiskt gjort i 2 1/2 år vid det här laget känns ny. NY. Visst är det märkligt? Att det jag kände mig redo och klar med för 2 år sedan nu känns nytt. För att jag sjunker in i varje asana, utan att kollapsa. För att andetaget är med mig. Trots att kroppen fortfarande är motvilligt stel, men annat kommer till ytan. Lugnet. Trots darr och fladder i kroppen. För det, det står för något annat. Det har jag lärt mig nu. Det är som att stå på avsatsen inför något, på en trampolin. Gunga lite. Titta ut över vattenytan. Känna lugnet i kroppen men också fjärilsfladdret i maggropen. Drar ner mig i centrum av min kropp. Jag gungar fortfarande på svikten. Det får vara så. När jag väl gör mitt avstamp, då kommer jag att vara redo. Tills dess. Lätt gungande och lugn. Skön söndag mina vänner!

8 kommentarer:

  1. Jag ser dina gula träskor framför mig och tänker att även min tild är planerad i detalj. Kram!

    SvaraRadera
  2. Härligt att gunga där på svikten. Känner på mig att snart har du full styrka & tjoho så hoppar du ut!! KRAM

    SvaraRadera
  3. Den där promenaden till brevlådan du beskriver... är en av mina målbilder för mitt liv. Tänk va...:) Och ja, promenaden finns där idag, och jag jobbar med att aldrig glömma det.

    Du skriver så fint. Och du skriver om det lilla så spännande, vilket påminner mig om att det lilla är just det stora. Och att ett rikt liv innehåller många hopp från trampolinen. Jag håller tummarna för ditt nästa hopp. Jag tror du är högt upp och kommer att hoppa riktigt vackert.

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Underbart beskrivet. Den bilden bär jag med mig idag.

    SvaraRadera
  5. Blir så glad av era kommentarer! Kram till er alla!

    SvaraRadera