Stanna mitt i

Lite stillsam yoga. Lite försiktigt gör jag min yoga. Har inte orkat under den här sista månaden som innan. Även om jag vetat att jag inte skulle vara kraftfull när jag kom hem från Indien så har det varit lite av en chock. På sätt och vis. Att yogan varit för stark. Att jag blivit för påverkad av mina asanas, att den stört min behandling. Som ett berg att klättra över som varit för högt. Men jag har också insett att allt har sin tid. Om man inte lyssnar på de råd man får då är det ingen idé att be om dem. Jag vet! Men när det jag helst av allt vill göra varit för tufft så har jag väntat. Faktiskt. Släppt otåligheten. Och idag kom plötsligt yogalusten över mig sådär obändigt. Jag yogade. Med mer närvaro än tidigare. Med mer fokus inåt. Och jag gjorde inte hela min serie, jag slutade i tid. För att inte kraschlanda efteråt. Det hade aldrig gått att göra för några år sedan för mig. Att stanna mitt i. Men nu så lyssnar jag mer. Jag är mer lyhörd för min kropp och vad jag orkar. Och det är en seger. En mjuk och stillsam liten seger. Men ändå. Jag tassar ner till ett dukat frukostbord och ute är det mjukt och grått. Stilla. Gula löv. Och jag orkade. Min lilla seger idag att stanna mitt i.