Spänningen rinner av

Vila. Sitter naken och känner vattnet bara strila ner över mitt huvud och min rygg. Den lilla pallen jag sitter på är precis i lagom höjd för att skruva på kranen. Mina fötter vilar på mjukt hårda stenar och det är alldeles tyst. Ljuset är dämpat och vattnet ångar. Sitter på damernas tysta avdelning. Skrubbar mig ren med vita sträva tvättlappar och i takt med de cirkelformade rörelserna mot hjärtat så lämnar jag det världsliga. Jag häller det varma vattnet över mig gång på gång. Över axlarna. Över huvudet. Vilar i stunden. Min goda vän I och jag har tagit en paus från vardagen. Tysta tar vi på oss våra baddräkter, smyger ut i den iskalla luften, drivorna meterhöga runt huset och sänker oss i det 40-gradiga vattnet. Åh vilken njutning! Alldeles ren. Alldeles ren i kroppen. Alldeles ren i tanken som är stilla. Solen har precis gått upp och det är kyligt och varmt på samma gång. Det luktar vår!
Efteråt, vi bestämmer oss för att delta i en tibetansk klangresa, en kvinna med en mjuk röst guidar oss till den yttre avslappningen. Vi spänner olika muskler och när hon slår mjukt på olika skålar får klangen sedan alla spänningar att bara rinna av. Koppens alla delar. Sedan kommer den inre delen. Klangerna får oss alla stilla och vederkvickta, en del somnar till och med. En och annan snarkar :) Och när vi åker hem efter ett dygn på Yasuragi - så har vi varit borta mycket längre. Paus från vardagen - så otroligt viktig. Lika viktigt som att göra - är det att vila.