måndag 22 mars 2010

Kan man nollställa sig?


Upptäcker att jag skriver mycket om att vara i nuet men själv är jag ändå ganska ofta i tanken på nästa yogakurs :) Hmmmm. Behöver förmodligen påminna mig själv om att vara här och nu. Om 4 veckor är jag i Serbien och tränar Individual Primary Asanas med Zhander. Åh vad jag längtar! Och samtidigt infinner sig nervositeten och annat pirr i kroppen. För att jag vill att han ska se hur mycket jag tränat på det jag fått. För att jag vill att han ska SE. Men det är klart att han gör. Men inte lika klart att han kommenterar det på det sätt som jag tänkt mig... Det är spännande, han är inte förutsägbar någonstans och överraskar ständigt - det är väl det som får oss alla att växa vidare i vår egen utveckling? Att vi får våra individuella asanas, att det ser totalt olika ut för oss eftersom vi är olika. Det blir fjärde gången jag går en längre kurs för honom och varje gång har varit en mental härdsmälta för mig. Faktiskt. Och så mycket skräp som kommit till ytan...tårarna som trillat men även glädjen som erövrat mig. Kommit hem med ett rymligare inre och nya insikter. Med andra övningar än jag kanske tänkt och föreställt mig. Övar på att nollställa mitt sinne... Hur i all världen ska det gå till?? Eller det kanske inte ens är önskvärt? Och jag tränar och tränar. På det jag fått. Och längtar...

Youtubeklippet är på Emma Balnaves som kanske har världens starkaste ben fast hon är nätt som en fjäder ;) Yoga när den ser ut att flyta lätt och utan hinder - tja, det här med förväntningar - en tuff nöt för mig att knäcka!

7 kommentarer:

  1. Beautiful!
    Det där vill jag prova på. Vilket flow!

    SvaraRadera
  2. Så härligt, så härligt! Oj, vad spännande. Jag vill också åka iväg någonstans och bara vara och bara yoga och bara andas... Har kollat lite på Ängsbackas yogafestival i sommar... kanske... :-D Hoppas du får en fantastisk upplevelse, klart du får! :-)

    SvaraRadera
  3. Minns att jag började läsa här när du var hos Z sist och jag minns att jag berördes så av dina inlägg. Alla känslor, allt det du gick igenom. Blev nyfiken på människan bakom orden och är jätteglad att jag idag känner dej lite mer - sådär som man gör som bloggvän :)
    Ser framemot att höra om din resa denhär gången. Namaste tills dess.

    SvaraRadera
  4. Det ser så otroligt graciöst ut och så lätt fast det kräver ju enorm styrka! WOW!
    Varför är det så viktigt att han ser hur långt du kommit? bara nyfiken på det för du yogar jus så mycket för dig själv ...

    SvaraRadera
  5. Sue - han kommer till Japan i höst... till Sapporo, Hokkaido

    Tan Grön - Ängsbackafestivalen är nog härlig när man vill prova på lite allt möjligt :)

    Nina - tänk att vi "känt" varandra så länge! Och det är härligt med bloggvänner ♥ och jag planerar att skriva under kursen som sist.

    Magdalena - visst är det vackert?! och det är precis som du skriver, det kräver enorm styrka, men man måste ha provat för att förstå det helt ut tror jag!
    Din fråga om varför det är viktigt för mig att Z ser att jag jobbat - en väldigt bra ställd fråga. Fick mig själv att fundera ett varv till och det handlar främst om att det är han som fått mig att träna ensam utan grupp. Han har varit otroligt tydlig på den punkten när det gäller mig och min träning, att jag ska hitta mitt alldeles egna. Och det har jag faktiskt gjort :) men det har varit mycket tuffare än jag hade föreställt mig. Men fått mig att se klart på många delar i vad som är just min träning.
    Sedan är det väl för att man vill ha sin gurus gillande helt enkelt. Kanske lite fåfängt, jag vet inte men också mänskligt kanske...

    SvaraRadera
  6. Härligt

    Spännande - det kommer att gååå bra för dej i Serbien!!

    SvaraRadera
  7. Man vill definitivt ha sin gurus gillande. Mänskligt, viktigt.

    SvaraRadera