söndag 21 februari 2010

A walk in the park

Yogavandringen som en nervös balansgång. Som en stark vandring med stadighet i fötter och ben. Som en livvigande skogspromenad i stilla mjukt regn. Som en utmanande bergsklättring med vindlande stup på båda sidor. Som ett letande i mörka gränder med rädslan i halsgropen. Som en vandring på stranden i starkt solsken som gör att mina ögon tåras och kroppen blir lätt. Och ibland, ibland bara små små myrsteg. Alla dessa steg som blir min alldeles egna vandring. Som ser så olika ut. Olika olika dagar. Olika olika perioder. Olika för olika människor. Men ändå samma. Under alla ansträngningar och kämpanden - samma vandring. Letandet efter tålamod i uppförsbackar. Befrielsen i nerförsbacken. Läser en intervju med Patricia Tudor-Sandahl som menar att andlighet kräver disciplin. Kanske är det det som är vårt svåraste? Mitt svåraste? Disciplin...Vet inte riktigt om det är så. Men jag vet att det fungerar. Med disciplin. Idag tog jag några nya steg. Harmonin finns där, rörelserna helt synkroniserade med min andning. Min andning så långt ner i mig. HARA!
Idag. Min yoga. För första gången på väldigt länge - mer lik a walk in the park :) Kan det få vara så här nu? Kan jag få ha en fin period av stora steg?? Ingen vet... Men idag - idag var det så!

Önskar dig samma frid och skönhet inombords!

Bilden har jag lånat här http://hovberg.blogspot.com/2007_04_01_archive.html

9 kommentarer:

  1. som alltid när man tittar in här; välskrivna, målande och tänkvärda inlägg :)

    jag hoppas att du får en bra dag och vecka! kram

    SvaraRadera
  2. hej hej!
    spännande inlägg! jag satt nyss och funderade över min egen yogaresa, att det är både uppförsbackar och nerförsbackar.

    jag tycker dicsiplin är svårast

    ljus*
    /S

    SvaraRadera
  3. Å, det här är blogginlägget jag behöver idag. Så välskrivet, så trösterikt.

    SvaraRadera
  4. Skönhet och frid. Amen.
    Det är så det känns nu. Låt oss vara glad i det!

    SvaraRadera
  5. Så härligt!! IDAG är det så... resten vet vi ingenting om...:)
    Gillar så ditt inlägg "Bara för att jag tänkte.." Många tankar du sätter igång med dina ord!
    Kram och TACK för energi och styrkekramar, det känns liite bättre idag..

    SvaraRadera
  6. Dina senaste inlägg har verkligen varit vackra, öppna och fina.

    SvaraRadera
  7. Du har nog också rätt i att vissa lärare passar en själv bättre. Att man är mer på samma våglängd på något sätt. Att man har liknande sätt att kommunicera kanske? T.ex. av de två, första lärarna som var så lika hade jag ändå lättare att förstå vad den ena menade.

    SvaraRadera
  8. Ja det tror jag. Det kan vara svårt att förstå någon som är helt olik en själv i sätten att kommunicera. Tror jag!

    SvaraRadera