Urladdad

Ojoj. Ibland skriver jag saker som provocerar. Jag vet. Men jag gör det inte för att bråka eller trigga igång något. Jag gör det för att jag vill ge min syn på saken. Är på mitt sjuttonde år av yoga. Av samma form av yoga. Min Shadowyoga. Det gör en hel del med en människa. Kanske all förändring om du frågar mig. Så jag väger för och emot. Ska jag, ska jag inte? Jag får ibland mail av märklig natur, de som opponerar sig kommenterar inte utan mailar mig. Vet inte varför. Men i alla fall. Jag vill ändå säga hur tacksam jag är för de av er som väljer att kommentera. Och ni måste inte tycka som jag :) Men när över 400 människor läst ett inlägg, då vet jag att jag nått fram med det jag vill. En lätt urladdning via en text helt enkelt.
  Nå. Om det var en urladdning av verbal karaktär så har jag haft en känslomässig urladdning efter Musikhjälpen. Har skrivit en del om den tidigare och vill inte på något sätt vara tjatig. Men. Herregud vilken underbar upplevelse. Att vara på torget i söndags som var sista dagen i några timmar, dansa, hoppa, sjunga, skratta och faktiskt också gråta. Ja då känner man att man lever. På ett väldigt fint och bra sätt. Alla åldrar. Alla sorters människor har jag mött den här veckan. Jag har varit del av något som var helt otroligt. Att se den älskade programledaren Kodjo gråta och nästan bryta ihop när vi alla tusentals människor står där och gör ett hjärta med våra händer i tystnad, när han tackades för alla år han jobbat med detta, ja då var min extremt stela kropp helt med på att det var värt det.

   Igår kändes det som jag hade sprungit marathon eller något, har ju aldrig gjort det, men benen var stumma och betonglika. Hostade och kände mig eländig. Tom. Urladdad. Så jag somnade klockan 17 igår! Vet inte när något sådant hände. Vaknade efter några timmar, bytte om till pyjamas och somnade om. Sov 12 timmar till, så nu är jag på banan. Och yogan var stel, men ändå med mig i morse igen. Och nu finns det bara en väg, rakt fram till jul. Lite städning, lite fix med julgodis och så köra till Göteborg och hämta hem en efterlängtad dotter. Kan inte bli så mycket finare just nu och inuti är det tomt men skönt idag.

Ibland måste man ladda ur sig för att också tömma ut och kunna fylla på med nytt. Eller hur?

Bilden har jag lånat av na.se

Svindel

Dyker ner i känslostormar. Fast jag inte vill.. Kan för första gången känna att de här åsikterna, irritationen och ilskan jag känt av och till i helgen har sitt ursprung i samma typ av känsla. Och den kommer inifrån, men har väldigt lite med själva situationen att göra! Märkligt. Mitt liv som ett skådespel. Mitt liv som ett game. Som ett evigt upprepande av vissa mönster. TILLS. Tills jag upptäcker mitt eget mönster. Det är fantastiskt vilket redskap yogan faktiskt är. Och att jag kan observera mig själv. Och inse att allt det här missnöjet som stigit till ytan, det har sitt ursprung någon annanstans och i något annat sammanhang. Jag kan släppa det nu. Och jag gör det. Somnar i den varma sommareftermidddagen och sover mig fri. Vaknar lite lätt obekymrad och missnöjet har släppt mig. Blåst bort. Städats bort. Tänk att det kan fungera så! Lite magiskt nästan :) Och ja, jag är fortfarande svullen, tampas med smärta lite här och där, men det är övergående. Och inget jag fastnar i. Men jag känner lite svindel över hur både svårt och lätt det är att ändra riktning i sig själv. Att släppa. Att se sig lite ovanifrån. Och förändras...