Uppkopplad

Tisdagen var blå. Blå som i låg och nere. Tredje dagens gissel, vilken kurs man än går verkar det som. Somnar med några frågor och funderingar inombords. Tänker på en person som stod mig när för 7-8 år sedan och hur allt sedan blev.
   Vaknar klockan åtta med ett ryck och en mening i mitt huvud; Idag ska jag måla svart! Och känner mig glad. Vid genomgången av nästa princip inom vedamålandet så visar det sig att det är precis vad vi ska göra idag! Mörker och ljus. Ljus och mörker. Målar första varvet med mörka färger. När jag kommer tillbaka så lyser ett par initialer mitt på tavlan. Jag bara stirrar. Det är initialerna för min vän som jag hade tänkt på igår. Jag frågar flera av mina kursvänner och de ser alla exakt vad det står. Jag målar över dem och känner mig helt klar med den personen. Målar några lager till och så är det lunch samtidigt som det börjar regna. Jag får ett infall och lägger min tavla på gräsmattan och låter regnet jobba med den en stund.
   När vi kommer tillbaka har en del detaljer framträtt. Jag börjar måla. Jag målar som i trans och jag får ett svar på min inre fråga i tavlan. Har aldrig varit med om något liknande. Jag känner mig uppkopplad mot det stora alltet och vet med säkerhet att allt faktiskt finns! Allt som jag vågar tro och leva efter är sant. Och svaren finns där. I mig. Och jag målar fram dem. Är det inte mäktigt så säg?