fredag 8 juli 2016

Min plats

Jag läser i skuggan. Jag dricker kaffe i solen. Jag åker på ayurvedisk oljemassage, abhyanga i flera timmar. Jag hittar en målarkurs jag velat gå på länge och anmäler mig direkt. Jag njuter. Jag tar plats. Min man frågar om jag hellre vill ta hans bil upp till Ljusdal och jag svarar ja utan att blinka. För jag sitter bättre i hans bil och jag har en höft att ta hänsyn till. Det kanske låter lite larvigt för dig, men jag har haft otroligt svårt att ta plats. Att liksom unna mig själv saker. Jag har kunnat köpa vad som helst till alla i familjen. Utom till mig. Det är som jag haft en slags räknebok i mitt inre, vad finns på plussidan och vad finns på minussidan? Som om jag skulle redovisa för någon att jag minsann gör det som är rätt. Och riktigt. Så tokigt.
   Jag tror att jag första gången började tänka så var i småskolan och Fröken sa att Gud läste alla tankar. Att jag blev så paff och samtidigt förorättad. Mina tankar var ju mina. Jag kunde gå och lägga mig tidigare än vad jag brukade bara för att jag skulle hinna tänka klart. Tänka på allt som jag ville och önskade. I skolan fick jag många gånger tillsägelser för att jag dagdrömde. Och när sedan Fröken "avslöjade" att jag inte kunde vara i fred med mina tankar så började jag där någonstans att censurera mig själv. Det är hemskt när jag tänker på det. Faktiskt.
   Och att vuxna säger så mycket till barn som kan få sådana efterverkningar. Och för mig var Fröken näst efter Gud, så det fanns inte ens något misstroende mot själva uttalandet. I tonåren revolterade jag inombords men ändå fanns en liten tagg kvar. Den taggen har jag dragit ut nu. Och jag tar plats. Min rättmätiga plats i min relation till mig själv, min man och i min familj. Jag måste ingenting. Jag får välja det som jag njuter av. Jag får göra det som jag vill. Aldrig på bekostnad av någon, inte ens mig själv. Det är en skön insikt. Något dyrköpt, men ändå. Vågar du ta din plats? Känner du dig skuldmedveten när du gör saker bara för dig? Gör inte det! Känn att du är precis lika viktig som alla andra. Och för dig själv så är du ju huvudpersonen i ditt liv. Ta din plats, den är ju din!

Jag skriver både Fröken och Gud med stor bokstav, för de har känts så för mig.

Vi har alla rätt att blomma och välja det vi mår bäst av!

4 kommentarer:

  1. Jag känner igen att inte vilja köpa något till mig själv, tex kläder så tycker jag det är för dyrt, inte ska väl jag.. Fast det blir inte heller så mycket pengar över till mig när man har tre döttrar hemma:-). Känner också igen vissa saker man har hört när man är yngre som sätter sig som en tagg. Skönt att du kunde dra ur din! KRam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är konstigt det där, att pengarna räcker till barnen :) Kram kram och dra ut taggen bara!

      Radera
  2. Å Annika, sitter och filar på ett inlägg om just detta! Att jag bokar en yogavecka bara för mig och sen är jag nästan på väg att hoppa av. Känns som om jag lämnar alla i sticket...hunden med. Min tagg satte min mamma. Hennes tagg blev satt av storfamiljen hon bodde i. "Du finns till för de andra. Lika för alla". Jag har inte dragit ut min tagg helt. Känner ju att den sitter där och gnager. Fast jag jobbar på det. Det gör jag. Kram till dig! Fin bild på dig också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart ät den borta! Tänk så underbart det kommer att bli för dig med din yogavecka och hur mycket du behöver det. Tror det blir nyttigt för din familj (och hunden) att sakna dig :) kramar!

      Radera