Kringlor och krokar

Har en god vän som när hon hade nått sina mål med sitt företag började tvivla lite lätt och tappa riktningen lite grann. Hon tog hjälp av affärsutvecklare och har nu expanderat sin idé. Kanske är det där jag står nu? När jag har svårt att formulera mig, när jag dröjer med att skicka in presentationer till aktörer som jag samarbetar med. Kanske är det helt enkelt så processen ser ut?  Att kringlorna och krokarna får låta mig vila lite. Lite. Innan jag går vidare.
   Jag har nämligen tagit mod till mig och äntligen bestämt mig för att fråga om att gå ner i arbetstid. Och ja, det var inget problem! När jag väl tog mod till mig så mötte jag inget hinder. Är inte det intressant i sig? Att det största hindret fanns i mig. Rent konrket betyder det att från september kommer jag att arbeta 80 % på mitt jobb. Jag disponerar en hel dag till i mitt företag. Inte längre bara kvällar och helger. Och vi har skrivit papper och allt är grönt. Men då, då är det som jag bara vill sätta mig ner och inte orkar mer. Just nu. Kanske är det en naturlig kurva jag följer. Jag vet att när jag startade min yogastudio för snart tre år sedan så var jag orolig, kände mig skakig och undrade inom mig om jag kommer att klara av det? Ja så var det och nu känns det väldigt avlägset och nästan märkligt att jag kände så. Kanske är det just där jag är nu? Att jag låter det gunga lite under fötterna för att sedan ta nästa kliv. Och att landa i att det går just i krokar, kringlor och låta det vara där. Min man som har ett kreativt arbete säger att han känner igen hela processen i hans arbete som fotograf.
    Om ett halvår har jag mer tid att förfoga över. Att försöka tänka ut hur det ska bli det går inte. Men jag har självklart planer och tankar. Men de stannar liksom där. Och när jag behöver yoga som mest har jag som vanligt svårast för det.  Det känner jag också igen, även om jag inte vill vara i det så är jag det. Kringlor och krokar. I mitt sinne. I min kropp. Känner du igen dig?