Känner mig halv. Vet inte riktigt vad det är som pågår i mig. Yogan tuff och utmanande. Tankarna irrar och far. Det är sol ute och vackert på det där gnistriga sättet. Och ändå. Ändå känner jag mig halv. På ett märkligt sätt. Som en pappersdocka med en framsida men ingen baksida. Vad finns där bakom? Finns det något? Oftast hittar jag förklaringar och vet varför jag mår och känner som jag gör. Men den här gången är det liksom motigt bara. Och upp och ner. Haft en jättefin helg. Sedan rasar jag ner i något jag inte kan sätta ord på. Det är som jag håller på att krypa ur mig själv. Kanske är det bara våren, men det här tillståndet är inte angenämt. Och ändå, det är så vackert ute. Men en del av mig vill skrika och dra något mörkt över mig. Halv.
Hörde på tv 4 om vårens yet-lag. När solen kommer hinner inte kroppen med att ställa om sig på vissa personer. Lät intressant!!
SvaraRaderaHoppas det vänder snart och varmaste kramen till dig fina Annika <3
Du är inte ensam.
SvaraRaderaHåller tummar för att du kryper ur skinnet som en helt ny människa snart med ny energi. Hel.
Stor KRAM!
oj..finaste! hoppas verkligen att du hittar fram din andra halva. kan känna igen känslan dock! brukar finna mig själv i musiken när jag varit borttappad en stund. prova lyssna till den. prova göra det där du längtar efter men alltid väljer tänker att "imorgon" eller "till sommaren" ...
SvaraRaderakramar om, Lycke
Vet precis hur det känns! Tror att det delvis är våren som spökar
SvaraRadera<3 L
Tack gulliga ni! Ja det är våren, den skaver och kliar, irriterar och krånglar! Men när det gröna är här blir det riktigt bra, tills dess överlever vi slutet på vintern. Helt enkelt! Kram
SvaraRadera