
Av någon anledning är det småbarnsåren som finns mest i mitt minne. Alla nätter han kom som skjuten ur en kanon för att sova hos oss. Borrade glatt ner sig under min arm. Alla gånger han strök mig över kinden och sa "tjött mamma?" och kom med kudde och filt till mig. Att han kunde se det! Och alla gånger han hade skojat till det på dagis, berättat dråpliga historier som var helt uppdiktade. När fröknarna gratulerade oss till att han hade varit med på Lilla Sportspegeln...han var så trovärdig och sa med förtrytsamhet i rösten när vi gick hem - Men, får man inte skoja lite?? Och hans blyghet när han blev föremål för flickornas himlastormande kärlek när han började skolan. Söt, blond och långhårig väckte han heta känslor. Och tårarna när "flickvännen" gjorde slut i trean. Den dåliga förloraren i spel... Men också en drama queen när han någon enstaka gång blev arg. Skratt och gråt omvartannat i den killen. Som också är eftertänksam, analytisk och klok. Som sällan hetsar upp sig och som alltid lyssnar på vad andra säger. Jag kan inte annat än vara stolt och tacksam för en sådan person i familjen. För han har lärt mig mer om rättvisa och kärlek än jag kunnat själv. Grattis A! Min stora lilla kille.
Gratta grabben från mig!
SvaraRadera:) Ska jag!
SvaraRaderaVilken härlig beskrivning av din son!
SvaraRaderaGrattis!
Tack :)
SvaraRadera