Hej från min veranda

Natten till lördag var lite tuff. Oljedetox inombords. Som att spola helt rent. Men efter att den är gjord mår man som ny. Som en prinsessa. Mitt humör är strålande och jag känner att allt är möjligt. Igår gick vi en promenad i byn, efter att vi hade fått en ny behandling som gör att man kan vara lite friare. Jag fick massage med "herbal powder", jag ska få den i fem dagar.  Det är som en slags bindvävsmassage över hela kroppen. Den är skön, nästan överallt. Men det är klart att vissa ställen ömmar, som magen. Men att få den på ryggen är rena njutningen och på armar och ben. Det är flera personer som masserar och det är tuffare för dem än för mig.  Det hela avslutas med en huvudmassage och när man duschar lite senare är huden som silke. Mjuk. Len. Ny.
   Jag har läst otroligt mycket böcker den här gången och jag njuter av att orka läsa. Vi tar med lite kaffe eller te till vår balkong. Tröttnar inte på utsikten över floden och alla palmer. Stora gröna fåglar som sitter i ett fantastiskt stort träd som skuggar nedanför vår balkong. Ser ut som ett körsbärsträd med många små gröna bär. Fåglarna är helt kamouflerade där de sitter.
   Långa stunder är jag bara. Nöjd. Tänker inte. Som en djupgående avslappning i hela mig. Jag känner när jag ligger ner att jag kan slappna av flera nivåer till. Har aldrig känt något liknande. Jag vet inte hur jag gör, men känner hur jag sjunker nedåt som i lager. Min kropp blir ett med sitt underlag, känner inte var sängen eller stolen börjar och slutar och jag känner till och med hur det precis vid mina kindben släpper som om jag haft en spänning inombords. Runt mina organ. Svårt att förklara. Har inget med muskler att göra. Bara som om jag sjönk fast jag är helt klar i huvudet. Det är underbart.
   Jag har lämnat så många saker under den här vistelsen som har en vecka kvar av tre. Mer än jag trodde var möjligt. Och allt sker i mig. Alla behandlingar har liksom öppnat slussarna inåt fast allt sker på ytan. Men kunskapen om energikanaler, vindar och marmapunkter gör att alla gateways har låsts upp.  Det har gjort att jag hittat mitt alldeles egna väg inåt i mitt sinne men också i min kropp. Jag skickar en varm hälsning från min veranda och känner i djupet av mig själv att det var helt rätt att åka hit tre gånger. Helt rätt.

Med kroppen, inte mot

Stress kan vara positivt. I små doser. I lägen när man behöver det. För de lägena finns ju. Men idag förundras jag över stressen som äter sig in i människor på ett obehagligt sätt. Och det är klart att jag vet att människor stressar. Men tycker ändå att vi pratar mycket om och att media skriver en hel del om hur man ska hantera stress. Hos mig kan man yoga individuellt. Det ökar stadigt. Det finns många anledningar till varför man inte kan gå i grupp. Men i höst har jag mött en ny typ av yogasökare. De som tränat ofta och hårt. De som måste lära sig att gå ner i varv. Slappna av. Bara vara. Tidigare har jag oftast mött människor med fysiska hinder på mina individuella lektioner. Men nu är det mer i sinnet det sitter. Stressen. Det är sorgligt. Det gör mig ömhjärtad. Att kunna sluta ögonen i savasana utan att känna att man måste ha koll på läget och titta upp, att vila tryggt i att händerna finns på nedre delen av magen och ändå blunda fast man står. För att hitta centrum. Att stå stadigt på fötterna även när ögonen inte tittar.
   Det här med att blunda. Så simpelt egentligen. Men kanske inte. För att sluta ögonen är också att släppa kontrollen. Att istället för att kolla saker utanför, hitta till sitt inre seende. De jag nu träffar är  människor som tränat mycket i sitt liv. Det är också nytt för mig att möta dem här, på min arena, på Stillastund. När stressen äter sig in i sinnet och gör att man inte kan slappna av fast man tränar. Fast man springer flera mil i veckan. Ja då är det andra saker man behöver titta på. I vårt samhälle där ytan spelar så stor roll och där träningen ibland slår över, vore det fint om man fick träna sig på att bara vara. Att andas. Att blunda. Stå och blunda. Sitta och blunda. Ligga och blunda fast man inte ska sova. Dra ner andetaget så det blir djupt, inte brettt. Djupandas via din näsa. Släppa kontrollen en liten stund. Och nej, jag är verkligen inte emot träning. Men när man tror att den är hela receptet för ett inre välmående, när träningen blir något som skall täcka in allt då blir det svårt. Läste om en kille som erbjöd sig att träna istället för andra så de kunde uppdatera sin status på Facebook med killens resultat. Ja det låter som en skröna, killen själv ville bara kolla om det fanns ett sådant intresse och det gjorde det! Han hade inte tänkt träna åt någon, eftersom man inte kan det, tyckte bara att de här uppdateringarna slog över ibland, där man vill visa hur duktig man är fysiskt. Hur mycket man orkar lyfta eller hur länge man tränar eller hur långt vi springer. Det var hans motreaktion för att visa på det sjuka i det hela. Vad är det som händer? Ska vi lägga på oss det också? Att träna hårt. Hela tiden. Och ändå inte fixa att slappna av. Att inte orka blunda. Att inte kunna släppa stresspåslaget någon gång. Det kommer att slita ut systemet i förtid, det är jag säker på, hur stark och hård kropp du än har.  Min önskan till dig är att du är varsam med din kropp. Varsam med ditt sinne. Tillåt dig att vila också. Tillåt dig att inte jämföra dig med andra. Tillåt dig en rörelseglädje men ingen kamp. Inte mot kroppen utan med den. Det är min stilla önskan idag efter att senaste månaderna ha mött ganska många människor som tränat sig stressade.

Knä och tand

Vilat från yogan i helgen. Har haft lite ont i mitt högra knä i vissa positioner. Som i vani till exempel. John Evans från London gör den här: http://www.islingtonyoga.com/teacher/index.html

Igår upptäckte jag som en liten bulle på utsidan vid vänstra delen av knäskålen. Hjälp! Så många historier jag hört om onda knän... Bäst att ta det lugnt. Det känns mest när jag böjer men just nu tar jag bort vissa delar i min serie. Pain in your knees - back off! som det står överallt och som alltid sägs. Fokuserar på andra saker. Bet av en tand i helgen! Fick tid för lagning direkt imorse. Passar fint tänkte jag, jag vilar lite med yogan, fick istället träna min avslappning och djupandning i tandläkarstolen. Borren och min djupa andning var det enda som hördes. Häftigt!