Varseblivningen

Yogan. Varseblivningen. Från det stora till det lilla. Därför börjar vi med större och yvigare rörelser för att gå till det lilla. Skalar ner. Det tar tid innan man ser. Innan man faktiskt ser och känner hela vägen. Man kan inte se hela rörelsen förrän man ser hela rörelsen. Därför tar det tid med vissa delar.När man har fullt fokus på sitt andetag, är i sitt andetag, då ser man andra saker i rörelsen. Det sker hela tiden egentligen. Som en enda ögonöppnare av hur jag rör min kropp. När jag vrider en handled - vad händer då? På ena sidan, på andra sidan. Om blicken är så långt bak den kan komma när jag går bakåt, ja då kommer jag längre. Alla dessa finurligheter som finns inbyggda i yogan. Alla rörelser som bygger på varandra. När man inser att man behöver bygga från grunden för att de andra rörelserna ska betyda något i kroppen. Mer än att man kan göra dem. För min del känner jag mer och mer att det svåra finns i det lilla, det finstämda. Inte i det stora. Jo jag kan leka på gräsmattan, hjula, stå på händer. Till och med stå på huvudet. Som en slags gymnastik och lek. Men inte i yogan. Då är fokus på annat. Finstämt. Min yogahelg i Wien inleddes med min lärares ord - Do you want to feel good or do good? För  om du vill må bra så kommer vägen att gå via att inte känna det som "good". När man undrar varför man gör sin yoga. När man tänker att var det verkligen så här det skulle vara? När man långsamt varseblir att det där som gör mig gott inte alltid känns så bra. Genvägen finns inte i varseblivningen. Det är min övertygelse. Hela helgen var en ögonöppnare. Igen. Att göra det som är svårt och känns jobbigt på flera plan kommer att göra allt gott i slutänden. Varseblivning.