Vardagsnöjd

Det regnar så att det susar på vårt plåttak. Det är så rogivande. Jag vaknar strax före klockan fem. Tänker att det är perfekt tid för att yoga. Och i nästa stund sover jag. Och vaknar med ett ryck när klockan ringer. Och då är jag sådär överdrivet trött. Jag får kaffe på sängen av min älskling. Och jag tar det lugnt. Något annat går inte just nu. Kommer till jobbet och känner hur väl jag har funnit mig till rätta efter alla omorganiseringar, flyttar och annat. Skrattar så att det stramar i kinderna. Projektleder ett av våra största projekt och just nu är det bara kul. Det flyter. Alla trådändar har knutits samman och jag är den som sköter hela logistiken. Kontrollsidan i mig är lugn för jag har koll på läget även om jag bara delegerar en hel del. Det är fredag. Jag ska träffa en god vän på eftermiddagen. Ta igen lite tid och bara prata. Helgen ligger framför mig som en obruten vattenyta. Längtar efter mitt lilla barnbarn. Det stillsamma i att bara vara landar mer och mer i mig. Jag är tillåtande mot mig själv, mer än jag någonsin varit tidigare och det betyder att jag även blir det mot andra. Det där att börja med sig själv, det slår aldrig fel, det är där vi måste börja. Vad det än handlar om. Jag önskar er den bästa av helger och att ni hinner landa och vila i vilka ni är. Innerst inne. Jag är på väg.