Jackpot

Den där energin när man yogar tillsammans. När man leder en grupp och det är tufft och ansträngt, men när de som yogar ändå håller sitt andetag. Den där livräddaren. Bokstavligt. Bildligt. Andningen. När man styr. Det är så annorlunda mot vardagsandningen eller vad jag ska kalla det. Jag har modellerat med andetaget i mina grupper. När man gör sin serie men med olika antal andetag i varje position, då blir det nästan som en ny serie. Man kan göra det flödande med ett andetag, nästan ett halvt ibland i varje position. Det går snabbt. Då måste man vara ännu mer fokuserad. Allt annat sköljs bort. Skulle aldrig gå att tänka på något annat. Eller som igår, när vi stannade fem andetag i varje asana i serien. FEM. Det kräver något. Man får lov att släppa taget om något. Dö en liten smula. För att vinna något. Jag ser i vissa lägen att ansikten skrynklas och man vill ryckas med i att andas snabbare, längre upp. Att ta sig över den där vallen. Det där motståndet som kan kännas som Mount Everest när det bara är en liten kulle. När det mentala och tankarna sätter alla käppar i hjulet för att vi "vet" att det ska bli jobbigt. Igår var det jackpot för min del. Alla var där. Alla gjorde sitt yttersta. Det går att se skillnaden så tydligt på det som läggs in i yogan. Även om jag som lärare i vissa lägen är en betraktare så ser jag saker tydligt. Nästan övertydligt ibland. När man som elev ser sina mönster, när som någon sa igår - Tänk alla mina frågor handlar nog om samma sak. Egentligen. Och det mesta motståndet sitter i mina tankar. Det är stort. Det är jackpot på riktigt. När man ser det. För inte förrän man ser kan man förändra det. Och det går att översätta till alla situationer i livet. Som jag ser det. Yogan i livet. Livet i yogan. Igår kväll var det jackpot!