torsdag 15 september 2011

Vara rädd om sig

Trött. På ett mentalt plan. På ett fysiskt plan. Hela jag helt enkelt. Det har varit en karusellartad tillvaro för mig en tid. Även om jag inte valt allt, så påverkas man av allt som händer. I familjen. I stort och smått. Att vara människa helt enkelt. Jag stannar i det. Jag vilar hemma från jobbet när näsblodet drar igång. Då vet jag med säkerhet att jag måste ta det lugnare. Landar också lite smått i min nya roll i familjen - att få följa ett barnbarn. Landar lite mer efter helgens yoga också. Emma Balnaves klokhet och allt gott som hon förmedlade i London. Hennes enorma kunskap. Hennes vänlighet. Om hur mycket det är som är yoga. Hela livet. Allt vi gör. Och allt det där som inte är yoga. Som många tror. Som kallar det yoga. Hör en "träningsexpert" tala i TV-soffan. Ja hon kallas det. Som pratar om att man måste chocka kroppen, överraska kroppen och att yoga inte är bra att bara göra som enskild "aktivitet" - det är inte bra för musklerna... Man måste blanda sin träning. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Men den där titeln hon bär förpliktar. Yoga är ingen sport. Vi tränar inte våra muskler. Den enorma missuppfattningen stör mig. Faktiskt. Yoga är något helt annat. Det är en andlig väg där en del av åtta delar, är att röra sig fysiskt. Att göra vissa asanas. Att göra det som gagnar oss som personer. Att det inte är något vi lär oss av en DVD, det kan bara vara en inspiration. Men att lära sig yoga måste man göra från någon som utövar det och som har gjort det en längre tid. Inget man lär sig själv. Kanske låter det hårt? Men jag menar att man måste vara rädd om sig. Läser med förvåning på olika bloggar där mer eller mindre "kända" yogautövare i Sverige svarar på frågor. Ibland ställs frågan "Jag skulle vilja bli yogalärare, hur blir jag det. Jag har aldrig utövat yoga men det verkar bra" Och de gånger jag sett frågan ställas har jag också till min förvåning läst svaret - ja det går bra! Du kan anmäla dig. Hm? Vad sysslar vi med som undervisar i yoga? Hur kan människor missleda så? Handlar det om pengar? Varför gör vi det? Den frågan är stor. Svaret är individuellt. Men en slags miniminivå måste ändå vara att man har utövat yoga. I några år. Ju längre ju bättre tror jag faktiskt, när det gäller att själv undervisa. Man måste ha gått en en del steg på yogastigen. Mött saker i sig själv. Insett saker med sig själv. Med sin kropp. Att separera tankarna som handlar om vighet och stelhet till en låda där de hör hemma. Det har inget med yoga att göra! Huruvida du är det ena eller det andra. Det är bara olika sätt som kroppar är, något vi behöver förhålla oss till. Och det finns mer än den fysiska kroppen som vi ser. The subtle body. Något som jag inte kan hitta ett bra svenskt ord till. Någon som har det? Den kroppen påverkas också i yogan. Det är därför det är så viktigt med att inte göra saker för tidigt. För det händer saker i den kroppen. Också. Den vi inte ser. Om hur vissa asanas kan påverka så mycket som vi inte har koll på. Som jag tror har påverkat mig och de problem jag dragits med. För att jag gjort saker jag inte skulle ha gjort. Men som också gagnar mig i min undervisning. Nu. Faktiskt. För att man kan lära sig utifrån allt. Alla asanas påverkar. Vissa mer. Något så simpelt som att vi inte tränar yoga när vi har mens. Det finns massor av sådana saker. Att jag inte kan göra framåtböjar just nu, för att jag fortfarande mår illa efter min behandling i Indien. Att det kommer att vara så här några månader för mig. För att behandlingen fortgår i kroppen. Att ha en lärare som Emma, som omsluter dig med sin värme och sin kunnighet och som talar om vad du måste undvika. Eller det som du bör göra. Det är tryggt, även om de positioner hon får mig att sitta i, inte är det skönaste :) Alla yogaälskare där ute, var rädda om er.

15 kommentarer:

  1. Subtle body, det får du gärna utveckla. Jag tycker att det låter spännande!
    Kram
    M

    SvaraRadera
  2. Vad bra du skriver. Håller fullständigt med dig om det du skriver. Speciellt det där om att bli lärare. Jag har stött på folk som vill bli lärare i yoga för att det är "inne".
    Och den där inre kroppen du pratar om...den tar det tid att komma in i...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Känner att det inte finns något att tillägga till dina kloka ord idag. Det är som att det du skriver alltid är så färdigt, så genomtänkt och ja, klokt. Ditt inre ljus lyser starkt. Kram!

    SvaraRadera
  4. När jag var på lärarutbildning för att undervisa i yinyogan var det många där som aldrig hade provat yinyogan, även om de var lärare i andra traditioner. Jag tycker det är konstigt att man vill undervisa i något som man inte har provat och inte vet om man tycker om.. Kram och kraft

    SvaraRadera
  5. Sant. Jag känner mig själv otillräcklig ibland och tänker att jag borde ha stannat i gymgrottan..../Marica

    SvaraRadera
  6. Kan det vara så att många vill att yogan ska sprida sig och att det är därför de har yogakurser även för de som inte kommit så långt i sin egen practice.
    Bara en tanke!

    Och jag tänker att yoga kan vara enbart rörelser för någon. Att det räcker gott. För så var det för mig när jag började yoga. Det andra kommer sen.

    Jag gillar Tara Stiles eftersom hon tänker att yoga kan vara ett sätt att locka människor till det där andra, det som kommer sen, genom att göra själva asanas lockande (hon har tex skrivit Slim Calm Sexy Yoga) som verkligen är kommersiell och som satsar på att locka med yoga för att gå ner i vikt och bli snygg).

    Det ena utesluter inte det andra. Tänker jag.
    Men jag håller med dig utifrån mitt eget sätt att se på yoga som en livsstil, inte som en träning.

    Förstår du hur jag menar?

    SvaraRadera
  7. M - det får bli i ett annat inlägg :) kram och tack för dina ord!

    Marika - det är väl trendigt just nu med yoga och det drar med sig en hel del annat tror jag. Och ja, den inre kroppen, hm, mycket att jobba med där. Kram!

    Nina - tack! Och jag känner mig allt annat än genomtänkt ska du veta :) kramar!

    Ulrika - eller hur? Det är just det som man behöver komma till rätta med tror jag. Kram och kraft tillbaka!

    Marica - så menade jag inte! Och den lärare som ifrågasätter sig själv är en sund lärare som jag ser det. Kram till dig!

    Yogamamma - Jag tror jag förstår hur du menar. Men jag gör en skillnad på den som lär ut och den som är elev. Det är väl klart att när man börjar med något nytt så kan man ha vilken bevekelsegrund som helst. För att må bra, hitta ro, bli avslappnad, göra fysiska rörelser. Absolut inget ont i det. MEN. Den som undervisar har förhoppningsvis hittat mer. Och Tara Stiles som du gillar, hennes sätt har jag väldigt svårt att förstå. Om man inte räknar in det här med pengar. För då blir det förståeligt. Sedan kan man klä det i vad man vill. Jag avskyr när man kommersialiserar yogan och förminskar den. Men alla har naturligtvis rätt att göra på sitt sätt. Men jag tror att i slutänden så förminskar man sig själv på det viset. Det är min tanke. Sedan är det en svår balansgång att gå om man försörjer sig på yogaundervisning. Det gör inte jag, för jag har ett annat arbete - men det är inte enkelt det vet jag. De vänner jag har i andra länder som undervisar i yoga, de har det inte fett. Och de fixar det ändå. Men jag har själv sett en hel del konstigt här hemma, folk jobbar svart med yoga, kompromissar med sig själva om vad man sysslar med. Men om man tänker på andra delar av yogastigen, att vara ärlig, osv. då håller inte det. Som jag ser det. Nu tycker du kanske att jag kom ifrån ämnet, men jag tror att det är så simpelt. Det handlar om hur man gör pengar på yoga och då kanske man är beredd att snuttifiera det, locka med viktnedgång, bättre sexliv, you name it. Kort sammanfattning - jag tror inte på att ändamålet helgar medlen.

    SvaraRadera
  8. Ibland är det extra skönt att läsa hos dig. Och jag har också funderat i de banor som du nu gör. Men ingen pratar riktigt om det här med hur man kan undervisa och samtidigt tjäna svarta pengar. Att det är så motsägelsefullt mot yogan.
    Men i alla fall, tack för att du vågar!

    Anneli

    SvaraRadera
  9. <3 Det vet jag att du inte menade men det är sant att jag känner så ibland. /Marica

    SvaraRadera
  10. Marica det är sunt att tänka så. Jag tror alla gör det någon gång. Kram!

    SvaraRadera
  11. Annika!
    Vill gärna att du utvecklar dina argument varför man inte ska yoga när man har mens. Det finns ju de som påstår att det grundar sig i att menstruerande kvinnor anses orena. Andra säger att man kan göra allt utom inverterade asanas. Ytterligare argument jag hört är att man ska inte använda bandhas för då påverkar man livmoderns process etc, etc
    Alltid spännande med nya vinklingar och argument.
    //Fundersam

    SvaraRadera
  12. Hej fundersam!
    Eftersom mens är en nedåtgående process och yogan en uppåtgående så "krockar" de. Du gör dig själv en otjänst, om du är en van yogautövare så känner du säkert att det helt enkelt inte funkar de första tre dagarna. Man mår inte bra av det. Yogar du en gång i veckan är det inte säkert att du känner så och vill du i alla fall göra yoga då så rekommenderar jag bara lugnt och stilla med sittande på golvet. Använder du bandhas när du har mens kan du stänga av mensen, så kraftfullt är det. Mycket inom yogan är just kraftfullt och det är viktigt att veta. Man gör inga bandhas när man ammar heller. Allt för att inte störa andra pågående processer i kroppen.
    Må gott!

    SvaraRadera
  13. Annika!
    Tack för kommentaren.
    //Fundersam

    SvaraRadera
  14. Hej. Tack för en underbar blogg! Började följa den efter att jag "halkade in på ett bananskal" på din blogg under din Indienresa. Var också väldigt bra att veta om bandhas funktioner. Tack för allt du delar med dig! Kram Malin

    SvaraRadera
  15. Hej Malin!
    Tack och välkommen hit. Kram

    SvaraRadera