torsdag 27 maj 2010

Nåd

Mitt namn betyder nåd. Eller den nåderika. Ganska vackert tycker jag. Hoppas jag kan växa in i det förnamnet ordentligt :) Vad betyder ditt? Och vet du varför du heter just det du heter? Jag vet att jag egentligen är döpt efter en seriefigur! Min mamma tyckte så mycket om en liten tecknad tjej som hette Annika :) Med mörkt hår och en liten hund. Och sådär som man kan tänka när jag får barn - ska hon heta det! Och så blev det.
När jag gifte mig bestämde jag mig för att behålla mitt första efternamn, eftersom det var så starkt förknippat med min identitet. För mig. Superviktigt. Då. Med åren har jag ibland tyckt att det varit lite krångligt med två efternamn och ett bindestreck. (Jo det här var när man fick ha efternamnen på det viset - sedan kom bestämmelsen om ett mellannamn och ett efternamn...) Och jag blev hopblandad med en avlägsen kollega i min organisation. På alla möjliga sätt. Folk ringde hem och frågade om arbetstider, som efter en stund visade sig hänga ihop med någon helt annan :) Ibland blev det riktigt humoristiskt men oftast krångligt. Bara.
Gick en kurs för över 10 år sedan där vi hade en övning som handlade om våra namn. Det visade sig att de flesta inte visste varför de hette som de gjorde... Utom en kille. Han hade till och med bytt namn för att hitta rätt namn för honom själv. Det som stämde med vem han är.
Och i början på året kände jag plötsligt så starkt att jag inte ville ha kvar mitt efternamn som jag föddes med. Jag tog bort det. Kändes som jag hade gått ner 10 kg. På rikigt! Och min identitet har tagit ett kliv åt ett annat håll. Kanske är det inte en så stor grej för många. Men plötsligt var det det för mig. Vad heter jag? Och vill jag heta det? Förnamn OCH efternamn! Och vad betyder mitt namn? Känns det som jag? I mitt fall, nu är jag hemma, nu heter jag det som är jag. Känns befriande! Vet du vad ditt namn betyder? Känner du att det hänger ihop med din identitet?

10 kommentarer:

  1. Jag fick mitt namn efter en fransk balettdansös som min mor och far kände i unga år...min pappa tyckte hon var så vacker och även namnet, ha sa nästa barn vi får och det är en flicka skall hon heta Renée. och det var jag!

    Men, när jag var liten och skulle presentera mig till andra sa jag alltid något annat enklare o vanligare namn för när jag sa mitt riktiga namn sa de alltid " ursäkta vad sa du?" och det tyckte jag var jobbigt.. så det blev susanne, karin, helena osv..fniss fniss

    Idag är Renée ett vanligare namn och jaa jag är nöjd med det.. och tycker det passar in med min identitet ;-)

    Renée är en Fransk form av Renate och kvinnoform av René och betyder "den pånyttfödda".

    - det tycker jag passar in på mig..för det var det som hände 2003 -då föddes jag på nytt till mitt riktiga jag och det är jag såå tacksam för.

    Kraaam

    SvaraRadera
  2. Mitt namn, Marika, fick jag efter en tysk isdansös som min mormor tyckte om. Min kusin som är född två år innan och egentligen stod på tur fick inte namnet då hennes mamma föredrog Marie.
    Namnet lär komma av Maria och har tyskt och eventuellt grekiskt ursprung. Det lär betyda; Lysande flickebarn, vilket jag verkligen tycker om.
    Under en lång tid var jag ganska ensam om mitt namn...eller rättare sagt om att känna till andra med samma namn.
    Det var både kul och lite spännande.
    Visst passar det mig. Fast naturligtvis har jag fantiserat om andra namn...gräset är ju alltid grönare på andra sidan!

    SvaraRadera
  3. "Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av."
    enl första moseboken.
    Dan var enligt Gamla Testamentet en av Jakobs 12 söner och ett landskap och en stam i det bibliska Israel. Från Dans släkt togs alla Israels domare. Dan betyder i Gamla Testamentet "han som ger rättvisa" Dan kan också betyda "han som försvarar"
    Mitt namn fick jag för att mor tyckte det var ett fint namn och det fanns ingen i vår by Sorsele som hette så. Jag tyckte inte att det var kul att heta något som ingen annan hette.
    ;)
    Dan

    SvaraRadera
  4. Jag kunde inte enbart ta min mans efternamn pga att då skulle jag ha exakt samma namn som hans syster (som behållit sitt flicknamn). Jag har således ett dubbelnamn för att undvika missförstånd. Dubbelnamns-identiteten fungerar inte här i Japan. Sådana efternamn existerar inte. Så härborta går jag omkring och känner mig som om de tilltalar min svägerska istället för mig.

    Jag skulle bli en Patricia, men fick istället namnet av en höjdhoppande OS-stjärna.

    SvaraRadera
  5. sara betyder prinsessa. eller furstinna. haha, så komiskt på något sätt... och ja, det härstammar ju också från bibeln, abrahams fru som fick sitt förstfödda barn någon gång i 90 års åldern! (det ger ju hopp)

    intressant, det känns som att vi tänker mindre på vad namnet egentligen betyder i skandinavien. vi har liksom glömt vad ordet ville säga och tänker mer på hur det låter. i hebreiskan är det otroligt centralt fortfarande, betydelsen. man döper sina barn till ljus, vänskap, frihet osv osv och är väldigt medveten om det valet.

    SvaraRadera
  6. Jag tror att mitt namn, Maria, betyder kärlek. Det står så på en mugg jag har, men vet inte det är påhittat! Min storasyster bestämde att jag skulle heta Maria, även om jag var en kille. Hon sa (3 år) "Bebisen SKA heta Maria". Hehe... :)

    SvaraRadera
  7. Jag heter ju också Marica precis som utomjording och visste inte om att jag var ett lysande flickebarn:) När jag var liten och ung använde ingen mitt namn och även jag själv slutade upp med att använda det. I stället använde alla namnet Minna, något som jag själv döpt mig till när jag var liten. vet inte varför. Det gick t.o.m så långt att folk frågade av mig om jag hade en tvilling som heter Marica? Jag är ju tvilling men jag har en tvilling bror. När vi flyttade sen för 15 år sedan började jag använda mitt riktiga namn igen för att undvika alla missförstånd. Fortfarande kallar alla mina närmaste vänner och familj mig för Minna. Det betyder kärlek och omtanke :)

    SvaraRadera
  8. Tror inte att jag någonsin frågat mina föräldrar varför jag heter Nina, eller så har jag glömt vad de svarat :) Jag har alltid tyckt om mitt namn och egentligen aldrig funderat på det. Har sett olika betydelser på det - i en bok läste jag nyss att det kanske tom. härstammar från namnet Annika ;) ;)

    Däremot var jag glad att slippa mitt flicknamn och tog gladeligen min mans efternamn när vi gifte oss. Då blev jag 'jag", på riktigt!

    SvaraRadera
  9. Mitt namn har ju samma ursprung som ditt. Det där med "den nådiga" tyckte jag lät töntigt när jag var liten. Det är många i min familj som haft det namnet: närmast min mamma och min farmor. Mina föräldrar hade gett mig namnet redan innan jag föddes.

    Och det är ett bra namn. Kort och vackert och gångbart överallt i världen.

    Efternamnet är mitt ursprungliga. Jag gick ju inte upp i min man när jag gifte mig med honom! Men det händer, när jag är trött på att bokstavera, att jag använder hans efternamn för att boka bord eller så.

    SvaraRadera
  10. Ser ut som alla ni som svarat verkligen vet varför ni heter det ni heter. Vackra betydelser för var och en. Och jag glömde säga, jag har alltid trivts väldigt väldigt bra med att heta Annika, vara Annika och är nöjd så!

    SvaraRadera