Som ett barn

Känt en undertryckt förkylning i min kropp de senaste två veckorna. Min man har varit riktigt dålig med influensaliknande symtom, feber och ont i kroppen och en kraxande stämma. Jag har vilat, vi har sovit på varsin våning i huset, jag har gjort mjuk yoga och försökt vila ikapp. Men igår, igår var det som det blev ett skifte och jag kände hur jag liksom sjönk inuti samtidigt som hostan gjorde entré tillsammans med mattheten. Har använt mig av de kurer jag brukar och ändå känner jag att allt jag vill är att ligga raklång och vila. Vaknade inatt klockan tre och var sedan vaken fram till sjutiden. Min man vaknade också tidigt på morgonen och vi tände ljus och väntade in morgonen. Pratade om yoga och hela det skiftet som skett inombords sedan kursen i Wien. Zhander hade en lektion på några timmar i inledningen av den kursen. Och där en bråkdel av det han sa stannade kvar i mig, i oss. Ändå. Ändå betydde den kursen mer än alla andra tillsammans känns det som. Eller alla andra kurser hade bäddat för den här, kanske man ska säga. För i mitt förändrade inre kändes det plötsligt helt tomt. Ödsligt. Och där jag nästan känt mig övergiven. Och ny. Som ett barn. Och känslan jag kan få ibland när jag är med mina lärare är att jag är som ett barn inför dem. Det låter kanske larvigt och barnsligt men det är allt utom det. För det ger en slags känsla av både omhändertagande och nystart, att allt är möjligt och att jag kan göra allt jag vill. Om jag använder mig av det jag får. På något odefinierat plan är det känslan som breder ut sig. Allt jag också lärt mig av mina barn. Eller av andras barn. Och att jag inte har den blekaste aning om vad som ska komma och att det aldrig går att förutsäga. Jag tänker att det är de riktiga stora helarna, lärarna som får oss att ta oss vidare i oss. Att möta det okända, det som gör ont ibland men som får oss att växa. Där vi kan känna oss så små, som barn. Ju mer jag känner av det ju mer inser jag att ingen växer på en räkmacka. Ingen växer av noll motgångar. Det är medias falska bild som vi matas med överallt. Kris och utveckling, är det inte vad det hela handlar om? Där man kan lägga in vilka definitioner som helst av orden. Att få bli ett barn. Att vara ett barn. Att lära ett barn.
   Den som undervisar i yoga behöver våga se sina elever för vilka de är, inte vad man önskar att de var. Det är också en utmaning och där varje lärare behöver hitta sin egen inre kompass för att överhuvud taget vara i närheten av att förmedla det stora. Samtidigt måste man våga gå sin väg både som elev och lärare och lita till den där inre vackra stämman. Det är så långt ifrån lätt som man kan komma. Samtidigt så berikande och lärorikt. Hittar en passande citat av den store gurun B.K.S.Iyengar:
  
The responsibility of a yoga teacher is really of a very high standard. If yoga was to be taught only on the philosophical level, you could give lectures and be done. But yoga should be taken mostly as an art on the healing level, and unless and until this healing take places, nobody gets interested in philosophy. People may read books but to actually be a spiritual hunter in life is very difficult. They may say, I am spiritual interested, but can I tell you 100% of the time it is only words. The actions are very difficult.
Guruji BKS Iyengar  (Excerpt from Yogapushpanjali)

Somnar om efter en omtumlande diskussion och vaknar lagom till kaffe och skid-VM på tv. Jag skriker i soffan så jag blir hes och jag känner att det är ganska skönt med både det världsliga och det andliga. Samma dag. I samma kropp. Allt finns där. Som i ett barn.

Bilden är tagen i somras, på mig och ett av mina barn.

Teorin som omfamnar praktiken

Teori. Ibland behöver man yogateori. För att förstå den här fysiska manifestationen som kroppen utgör. Och där vi använder en annan vokabulär än vad vi gör annars. Där energin, pranan, livsenergin som finns i allt levande, ska flyta utan hinder. Den som vi kultiverar i vår yoga. Den som flödar i våra kanaler, nadis, via våra vindar, vayus. Det är så komplext. Så vackert. Och när jag läser min lärare Shandor Remetes bok, Shadow Yoga - Chaya Yoga: the Principles of Hatha Yoga, för vilken gång i ordningen vet jag inte, så uppenbarar sig hela den intelligenta skapelsen. Systemet. Det sinnrika. Boken är koncis. Den är klar och tydlig. Den lyser med stjärnglans när man förstår vad man läser. För mig har det tagit ett tag. Men det är som en Pandoras ask att öppna. Det som varit dolt för min förståelse är inte det längre. Jag hittar exakt det jag söker.För visst behöver vi teori ibland i yogan? Självklart händer inget om vi inte utövar vår yoga, vår practice. Men ibland behöver vi fylla på med kunskapen om hur det hela fungerar. Som kroppen är tänkt att fungera. Och när vi kultiverar vår egen inre energi i våra nadis så händer det saker. På insidan. Men även på utsidan. För plötsligt blir saker som känts självklara inte riktigt lika givna i livet. Jag har förändrats i grunden sedan jag började med yogan, jag har helt enkelt släppt och klätt av det som dolt mitt rätta jag tidigare. Om det varit enkelt? Nej. Om det varit givet? Nej. Om det varit svårt ibland? Ja. Om det varit värt det? Alla dagar i veckan. Det har varit värt allt för min del. Att få bli den jag är. Att få förvalta den gåva jag fötts med och som jag för första gången vågar låta stå där. Lysa lite i mitt inre. Veta att den vägen är min. Vi har alla en gåva. Det är vackert. Det är ibland gåtfullt. Men när vi stretar i våra asanas, när vi försöker hitta balansen i andetaget och rörelsen, då visar sig glimtar av det oförstörbara inre, vad det nu än är. Hur vi än väljer att benämna det. Jag bugar för kunskapen. Jag bugar för yogan. Jag bugar framför allt för mina lärare som via sin kunskap och erfarenhet visat vägen. Jag läser ur min lärares bok och har hur många nycklar som helst i min hand. Det spelar ingen roll vilken yoga du utövar, det här är en dörr att öppna. Min varma rekommendation. Här kan du köpa den:
www.shadowyoga.com
www.randomhouse.com
www.northatlanticbooks.com
www.amazon.com
www.adlibris.se
Shadow Yoga, Chaya Yoga