Skicka vidare

Som ringar på vattnet. Sprider sig det goda. Vet inte om ni har sett filmen Pay it forward, men det handlar om att det man gör gott för en människa, det för den människan vidare till någon annan.  Alla får del av det fast av någon annan, kanske okänd person.Igår morse var jag med i en sådan äkta situation där jag mötte godhet.
   När jag kör ut på stora vägen, känner jag att bilen kränger. Ratten går inte att hålla upprätt. Jag misstänker punktering och stannar till vid första bästa plats, som är en busshållplats. När jag kliver ur bilen slår jag runt, det är ett tjock snötäcke men med blank hård is förrädiskt under. Jag slår min armbåge stor och blå, hela ena sidan och på något vis lyckas jag böja mitt högerben under mig så mitt knä också får sig en kyss. Det står några människor och väntar på bussen. Jag skäms. Det är min första reaktion, jag känner mig generad. Men jag kommer snabbt upp och konstaterar mycket riktigt - punktering på höger framdäck. Suck. Då kommer det fram en man som jobbar på Tekniska förvaltningen i stan och som håller på och röjer bort isen och snön just på busshållplatsen. Han erbjuder sig att byta mitt däck, snabb är han och bra blir det. Han är mest bekymrad över att jag slog mig. Frågar flera gånger om jag är yr i huvudet. Säger sedan - min fru är brevbärare och blev hundbiten härom dagen, du vet som i en film, säger han och ler snett. Hon blev hjälpt direkt och när du nu kom med en punktering så ville jag ge något tillbaka till de som hjälpte min fru.
   Jag blir tyst och varm. Vilken vänlighet. Och allt rinner av i form av tidspress, jag hinner ändå inte i tid. Jag tackar honom flera gånger men han vill knappt säga sitt namn, han ville bara skicka vidare. Jag tar det med mig inuti, lite kan göra mycket. Vi kan alltid göra något för någon. Har du mött det i någon situation?

Mellan oss

Idag vill jag inte skriva om att jag skrattade mer än grät under behandlingen. Jag vill inte skriva om att när dr V lutar sig fram över min höft och trycker och jag känner något öppna sig så blir jag lite ängslig. Vill inte heller skriva om att jag vaknade inatt med kramper i magen, och att det tog mig 4 timmar att somna om. Eller att min bröstkorg och bröstrygg protesterar våldsamt och ger mig blåmärken. Men de sitter på utsidan :) Nej idag mina vänner skriver jag om att T, sa till mig alldeles innan min behandling att han kan vara min pappa. I'll be your father here. Helt enkelt. Med de mildaste ögonen och ett hopknipet leende. Idag skriver jag om att han berättade en alldeles bedårande historia om vattenliljan som bara slår ut helt i månsken och som gömmer sig lite i solen. Om att vi alla har saker att ta oss igenom och att gud finns i allt och är god. Att andligheten finns i oss och överallt och religionen är det som sker mellan människor. Ingen annanstans.

mina egna bilder