Internationella Yogadagen

Vi vaknar före klockan fem och solen är redan uppe. Gör min yoga. Svettas på hela bröstkorgen och halsen. Jag som sällan svettas gör det i min lilla sekvens, varje gång oavsett om det är varmt eller kallt runt mig. Kommer förstås inifrån. Jag känner sådan frid idag. Kan det ha att göra med den Internationella Yogadagen? Nä, jag skojar, men det är fint att en hel dag finns att fira för alla som gör sin yoga. Och för de som är intresserade att börja.
   Dricker kaffe, tar det varligt och långsamt och jag känner mig mjuk i kroppen. Det är som att det vänder när jag väl uttalat att det är jobbigt, hur nu det kan hänga ihop. Nå. Den längsta och vackraste dagen har vi och jag sitter på mitt kontor för sista gången! Hur underbart känns det inte i min kropp? Och jag har en finlunch inplanerad och lägger sista handen vid två projekt.


Önskar dig också en fin dag och vändningar när det är uppförsbacke!

Blåljus

Det blå morgonljuset. Det signalerar till vår kropp och vårt hormonella system att det är dags att vakna. Dags att bli pigg. Dags att köra igång. Kanske är det därför det kan vara så tungt att kliva upp när det är kolsvart utanför? För att vi helt enkelt inte är rent fysiologiskt redo? Läser så mycket spännande just nu över hur ljus och hormoner samspelar i vår kropp. Att vi behöver ljus för att bli pigga vet vi nog alla, men att vi även behöver det här magiska blå ljuset som förebådar en gryning. Nog är det vackert? Poetiskt. Vi hade en lampa som väckte oss med vågskvalpsljud och ljus tidigare. Det var ett vanligt ljust ljus, kanske skulle det ha varit ljusblått? För att få oss att riktigt vakna som det är meningen. Jag rullar nästan ur sängen idag, vi hjälps åt hemma, men vi är tröttast när det är mörkast. Som små djur som egentligen vill ligga i ide. Jag är så kär i det blå ljuset, vill yoga till det varje morgon. Och i skymningen kommer ett annat blått ljus mer mot det röda, som också signalerar något till oss. Vardagens poesi.