Gråtfärdig

Känt mig gråtfärdig i flera dagar och det hänger nog ihop med min brist på sömn. När jag inte somnar före 03-04 oavsett vad jag gör för att det inte ska vara så, då orkar jag inte hålla i mig hela dagen. Inatt hade jag så ont i min höft att jag inte visste vad jag skulle hitta på. Masserade med liniment. Läste. Men det gick inte att koncentrera sig. Vet att månen var full och någon slags supermåne som ofta på senare tid och säkert spelade det in också. Men det var som allt missmod bara rann genom hela mig idag när jag skulle gå upp. Orkade inte. Har legat i nattlinne och läst och slumrat och ute har det regnat då och då. Känner mig så ynklig. Hur är det möjligt att det kan skifta så? I fredags kände jag mig stark, var och tränade igen och kanske är det träningen som sparkar igång saker i höften? Vet snart varken ut eller in, men kör på med det jag planerat. Både med kost, träning och behandling. Med ynklig röst bad jag om smågodis fast jag VEEET att jag inte mår bra av det. Men när mannen sedan kom hem med det så ville jag inte ha det. Händer ju inte annars. Något är i olag i mig. Är det hormonerna som saknas någonstans eller vad är det? Och nej, jag har inte varit ledsen för alla jag saknar i mitt liv utifrån Allhelgonahelgen. Jag har skänkt dem alla mina tankar och kärlek. Men jag är på en plats i mig där inget känns behagligt helt enkelt. Orkar inte läsa. Vill inte se nyheter. Missmodet är som en blöt filt på mitt huvud. Någon mer som känner igen sig? Nina, du brukar ju ha koll på planeterna!

Nog gnällt. Imorgon är en annan dag. Förhoppningsvis skönare. Och jag läser hos Pernilla och om hennes badande. Googlar men hittar inget vinterbadande i min närhet. Det skulle garanterat pigga upp mig tror jag!

TRÖTT

Jag sover som en kratta. Har ingen som helst aning om varför. Den här gången. Ofta när jag sover dåligt har det varit saker som snurrat runt inombords. Eller något jag blivit känslosam runt. Men så är det inte nu. Jag vaknar klockan 03. Fyra nätter på raken. Och ligger vaken två timmar. För att till slut somna om och så är betongkroppen där när jag vaknar. Trots allt har jag gjort min yoga varje dag. Igår påbörjade jag min vårträning på gymmet och det finns ingen återvändo, jag måste bli stark igen. I både armar och ben. Ja hela kroppen. Den inre styrkan från yogan, den finns där, men igår när vi hade tränat en timme, jag och min pt Isabelle, så trodde jag att jag skulle kräkas rakt ut. Främst för att jag var så trött men också för att jag hade ätit dåligt innan.
   Och idag är jag så trött och less att jag nästan gråter när ljuset äntligen kommer! Dammet virvlar här inne så vi tar oss till skogen för en liten promenad. Och så kommer vi till utegymmet där jag får en sådan sving på mina ben när jag lyfter mig i några dips så jag sträcker hela sidan. Och tårarna lurar i ögonen. Trött på mig själv. Trött på att vara trött. Trött på att jag inte sover. Alla goda tankar lyser med sin frånvaro :(

Sover du bra?