söndag 29 mars 2009

Hjärta, hjärna eller navel?

Var sitter centrum? För 10 år sedan skulle jag svarat i huvudet eller kanske hellre i hjärtat. Men nu vet jag att det sitter i naveltrakten. Kanda, navelns rot och dess område som är stort som en grapefrukt ungefär. När jag är i mitt centrum, min kärna, då känns jag hel och stabil. Helt i mitt centrum var jag första gången i januari i år när jag gick en helgkurs för John Evans från London, http://www.islingtonyoga.com/teacher/index.html. Han sjöng bl a en chant och med den melodin och orden på sanskrit så kände jag en suck arbeta sig upp från fötterna och komma ut och sedan - var jag helt och fullt i kärnan. Center down som de brukar säga som undervisar på engelska. Så när armar och ben darrar, kan det självklart bero på ansträngningen men för min del är det även att jag inte är i mitt centrum. När rörelsen utgår från magen och armar och ben bara blir förlängningar av den delen - då känns rörelsen helt annorlunda. Kroppen blir en helhet och rör sig som en. Som en fisk i älven eller en fågel högt upp i det blå. Inte undra på att så många yogapositioner har sina namn efter djur. Visst strävar vi efter deras lätthet och exakthet i rörelserna?
Be happy-bild från Dan, apropå naturen och alla dess perfekta varelser.

2 kommentarer:

  1. Alexandra Å29 mars 2009 21:30

    Darrningar. Jag hade aldrig upplevt dem som de kan upplevas under eller efter ett pass yoga.

    Det var nästan lite skrämmande, så okontrollerbart och så levande. Som om de (darrningarna) styrde mig, inte tvärt om. Som om en paralell kropp styrde mina armar och händer. Men så, efter ett samtal med dig, om att andas ner i benen, ut i armarna, inåt i kroppen - tog jag makten över darret!

    Jag "pratar" med min kropp när jag yogar (lova att inte berätta det för någon :)). Jag säger till den att njuta av ansträngningen, att ta emot syret av min andning och att grunda sig stilla. Det funkar. Det funkar!!

    :)

    kram
    a

    SvaraRadera
  2. Eller hur - det funkar! Men man måste vara helt och fullt i nuet och i kroppen. Inte längta till nästa rörelse. Eller försöka hålla emot och inte sjunka in i det som pågår även om det gör lite ont. Mmmm, vi är på väg!

    SvaraRadera