lördag 6 januari 2018

Tydlig. Levande. Glad.

Går en promenad i vår fina skog. Himlen är babyblå och solen smeker kinderna. Skogen är alldeles grön men med frusna vattenpölar överallt. Jag längtar efter snö men samtidigt så är det här också fint. Vi hinner nog få snö. Trots allt är det bara början på januari. Luften är ändå kall och skön.
    Och när vi går där är det som jag ser hunden, min sons hund som fick somna in i höstas. Det är som han skuttar runt oss, full i bus och så lägger han nosen i min hand! Jag ser honom både utanför mig och inuti mig. Tydlig. Levande. Glad. Aldrig upplevt något liknande. Jag blir berörd. Jag blir rörd. Det är som flera dimensioner flyter samman.

Känner du igen det?

6 kommentarer:

  1. Nej, jag har inte varit med om något sådant. Fast det låter helt underbart...skulle verkligen önska att jag fick vara med om något så fantastiskt. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det 🙏🏻 Och det hände bara. Helt plötsligt ❤️

      Radera
  2. Så fint, en hälsning från andra sidan♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis så uppfattade jag det ♥

      Radera
  3. Åh vilken hälsning ♥

    SvaraRadera