Du är dina val

Vad är en sommar utan musikfestival eller konserter?? Såg Ulf Lundell igår i Karlskoga på Putte i Parken- festivalen. Sommaren var som den ska i juli. Frisk luft, strålande solsken och knallande blå himmel. Lundell är en fantastisk textförfattare. Vad man än tycker om honom så måste han få cred för det. Nu när jag ser de riktigt unga längst fram dansa och höja sina armar i skyn och sjunga med i låtar som gjordes innan de föddes, mmm då ser jag att han har en ständigt ny publik. Det som fångar mig extra mycket den här gången är hans spelglädje och hans enormt självrannsakande texter. Väldigt mycket handlar om de val vi gör. "Du är dina val" - Den frasen återkommer och omformuleras många gånger. Så sant. Mitt val nu - måste vila några dagar från min fysiska träning. Mitt knä är inte helt som det ska. Känner av det när jag går, det knakar och smäller i det på ett annat sätt än bara vanligt "ledknakande". Känns lite motigt men vill inte försämra något. Ska be min lärare, F, här hemma om råd. Viktigt med tränade ögon som kan titta och säga om jag gör något helt galet. Fast jag inte vet det. Tror inte det men då har jag i alla fall eliminerat en del.

Flash mob

Hör en kortkort intervju med en av dansarna i Bounce, Fredrik som kallas Benke, på P3. Han pratar om en flash mob som hans dansgrupp ordnade och deltog i som en hyllning till kungen av pop - Michael Jackson på Sergels Torg, Plattan, i Stockholm i början på juli. Så här skriver Wikipedia om företeelsen; En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter. Ofta organiseras flash mobs via internet eller telefon. Läs mer här; http://sv.wikipedia.org/wiki/Flash_mob
Här kan du se klippet

Detta är faktiskt en dröm jag haft många gånger, tänk att alla runt omkring dig plötsligt börjar dansa tillsammans och sedan går åt skilda håll. Vilken underbar upplevelse! Hoppas jag är i närheten nästa gång några tänker dansa - eller ännu bättre - tänk om jag dansar med!

Knä och tand

Vilat från yogan i helgen. Har haft lite ont i mitt högra knä i vissa positioner. Som i vani till exempel. John Evans från London gör den här: http://www.islingtonyoga.com/teacher/index.html

Igår upptäckte jag som en liten bulle på utsidan vid vänstra delen av knäskålen. Hjälp! Så många historier jag hört om onda knän... Bäst att ta det lugnt. Det känns mest när jag böjer men just nu tar jag bort vissa delar i min serie. Pain in your knees - back off! som det står överallt och som alltid sägs. Fokuserar på andra saker. Bet av en tand i helgen! Fick tid för lagning direkt imorse. Passar fint tänkte jag, jag vilar lite med yogan, fick istället träna min avslappning och djupandning i tandläkarstolen. Borren och min djupa andning var det enda som hördes. Häftigt!

Andlighet

När passet var över igår, satte jag mig i padmasana och sjöng en chant. En chant om planeterna. Det var väldigt länge sen jag sjöng den och då i klass. Kände hur jag ville ta till vara min stund. Min egen stund av andlighet. Avslutade det hela med en bön. En lång tacksamhetsbön skulle man kunna säga. Jag brukar tänka den, men nu fick jag ett behov av att uttala allt högt. Friden inom mig som - en stilla ro. Långt ifrån all yta. När man tränger djupare in i sin självträning och låter saker komma till ytan lika väl som när man betraktar sig själv - ja, då yogar man. För mig är det så. Visst, den fysiska sidan av det hela gör ju att jag tar mig dit. Bron till mig via mig. Eller till det stora ofattbara. Att utöva yoga utan att se den andliga dimensionen, svårt att förstå för mig. Faktiskt. När det blir någon slags gymnastik. Kanske beror det på att vi lever i en sekulariserad värld. Kanske är vi rädda? Rädda för någon slags religiositet? Rädda för flum? Vill inte bli förknippade med det som inte känns vetenskapligt? Tja, jag vet inte hur det är för andra, jag bara funderar högt. För mig är det bara frihet och frid.

Bilden kommer härifrån http://www.fotoakuten.se/

Kallstråk

Direkt jag kliver ut på balkongen för att känna på vädret så finns det där. Stråket av en annan sorts luft. Lite klarare och lite mer bit i. En påminnelse om hösten. Mitt i sommaren. Jag älskar faktiskt hösten och njuter när den kommer. Men nu?? Nä. Det är för tidigt men jag slås varje gång av att någon gång i mitten, slutet av juli så kommer en första aning. Har sommaren varit lång och het är det så uppfriskande. Men nu... Hm, den där värmen som man flämtar av i en obruten räcka av dagar, den har jag inte känt i sommar. Riktigt. Jo, när jag jobbade i slutet på juni, men inte nu när ledigheten ligger som en poncho om axlarna. Många deppar för vädret, grälar och mår dåligt. Men jag vill verkligen inte att det som pågår utanför mig ska påverka mig så mycket. Har nästan tyckt att det varit tecken på svaghet... Men nu, nu vill jag ha värmen, precis som alla andra! Som alla andra. Vi har väl ungefär samma behov av att svettas, äta melon och sitta i skuggan och läsa? Men eftersom det inte är så, tja, då får man göra andra saker. Som i yogan, när det ena inte funkar, då får man pröva något annat ett tag. Jag greppar min inspirerande bok Happy Yoga som jag snart läst ut och tänker ut något gott till kvällsmat.

Zick zack

Solen, så underbar när den visar sig i korta glimtar. Himlen - en alldeles perfekt klarblå rundel. Hela familjen njuter av att bada, oooh iskallt i sjön i Bergslagen, men svalkande eftersom det plötsligt är kokhett på bryggan! Vi paddlar och fiskar (inte jag) plockar smultron och blåbär (jag :)) och helt enkelt känner att det är sommar en kort dag. Vill ha mer! MER. Men är ändå nöjd när vi far hemåt, det stretar i skinnet och jag är solbränd! Yogapasset i morse gick som en dans även om jag börjat känna av en slags krypande känsla i kroppen i mina framåtböjar. Försöker att inte analysera utan bara observera, en väldigt viktig skillnad men oj så viktig. Viktig. När jag kommer längre i en del positioner som jag gjort nu i sommar, så är det inte helt odelat positivt. Trots att jag tror att det ska vara det... När man går vidare går man ofta i zick-zack - i alla fall jag. Ont från höger arm till vänster ben. Och vidare till vänster arm - så höger ben! Mjukare och lite flexiblare - hmmm, inte bara skönt utan ett visst obehag och ett slags "vill inte". Märkligt men jag känner igen det hela. Tack gode gud för andningen så jag hittar fokus igen! Andningen...

Uppvärmningen och dess effekter

Har skrivit om uppvärmningen då och då. Den uppvärmning som man inom Shadowyogan, www.shadowyoga.com lär ut och som har fler funktioner än att "bara" värma upp och stilla sinnet. Man värmer upp kroppen uppifrån och ned med undantag av fotederna som man börjar med. Alla leder snurras 10 varv åt varje håll. Kvinnor börjar åt höger och män åt vänster. Alltid.
För att knyta an till gårdagens inlägg om att dela; Jag har fått en del frågor om det hela så här kommer den kort beskrivet med effekterna först, hoppas det känns ok med engelska och svenska blandat;
Effects of warm up
1. All the joint movements unlock/release vayu.
2. The ankle turns trigger fluids in he body. Lägg ned fotryggen i golvet, bakåt och snurra. Mmm, den känns :)
3. The head movements affect the spine, especially the base/coccyx. Also, because of the effect on the throat, the lower abdomen releases. Huvudet snurrar altså runt sin egen axel kanske man kan säga :) ögonen kan vara slutna för att undvika yrsel.
4. Shoulder rolls release fire/accumulation of pitta, removing excess vayu in the upper back. Försök att ta ut cirkeln fullt ut, dvs skuldrorna rullar ned på ryggen och sedan fram, för att sedan byta håll.
5. Wrist turns release fluid. They also affect the back of the shoulder/shoulder blade area. Knäpp händerna framför bröstkorgen, underarmarna ihop, sänk axlarna Snurra handlederna långamt.
6. Waist rotation affects waist and lower abdomen. It works more on the front of the body. Armarna hänger rakt ned och man roterar i midjan och armarna "skjuter på" med farten som uppstår. Höfterna parallella och framåt hela tiden.
7. Hip circles work more on the back of the body. Höfterna ska rullas ungefär som man skruvar upp en korkskruv.
8. Knee turns work the ankles. Hela fötterna i golvet, hälarna måste vara i hela tiden och man ritar en cirkel med knäna, fötterna tätt ihop. Axlarna rör sig också i "takt" med knärullningarna.
9. Sarpa provides grounding and from this, uppward movements of energy. Sarpa är alltså en övning där man väcker ryggraden till "liv". Stå med axelbredd mellan fötterna.Böj knäna lätt och känn hur ryggen rör sig som en orm, sarpa, början i bäckenet som avslutas i nacken. Upprepa. Man känner oftast direkt var stelheten i ryggen sitter. En del har fullt sjå med att böja knäna maximalt här. Det är inte nödvändigt.

Anteckningarna är blandade från kurser med John Evans, Emma Balnaves och Zhander förståss!

Hoppas ni som undrat förstår och har nytta av det hela :) Om inte, fråga så kanske jag kan svara!

Generositet

Gruppen jag tränade med i Budapest, det var en alldeles speciell grupp. Min grupp! För det känns verkligen så. Nästan alla håller kontakt via nätet på mail eller Facebook. Det i sig är härligt men den verkliga vinsten är generositeten. Att alla delar med sig. Man får tips på artiklar, bra böcker och kapitel skrivna om Z i något magasin. Som en drunknande drar jag i mig allt jag kan. Underbart. UNDERBART. Och det som känns allra mest och bäst är att vi delar det tuffa också. Någon skriver om utmanande positioner som han fått "for my big ego"... Det måste kosta på att berätta något sådant! Eller den som är superstel och ändå är ödmjukast när det gäller tips av olika slag. Eller den som undervisat och tränat i 20 år och mer än gärna delar med sig av in kunskap och erfarenhet. Som en sjö att ösa ur - jag är så tacksam! Det minsta man kan göra är att höra av sig själv och förmedla det man har, till exempel att jag faktiskt har haft en pågående dialog med Z sedan Budapest - kanske får det någon annan att våga skriva också? Det kan låta så barnsligt men delad glädje är verkligen dubbel glädje. Generositeten vidgar vyerna och minskar rädslan för olika delar i yogan. Låt oss ge mer!

Andras klokskap

Så mycket det har gett mig att blogga! Men lika mycket av att läsa kommentarer. Och andras bloggar. Otroligt egentligen att man kan få så mycket gemenskap och dela så många funderingar och tankar med människor man aldrig träffat. Eller kanske just därför?? Hursomhelst, läs Nina idag! Hon skriver så fint och så vackert om sitt yogande. Just idag har jag inget annat att tillägga :) http://solhalsning.blogspot.com/

Oväntat

Värmen känns som en gammal kompis som tittar in. Sveper in mig i den och njuter. Längs dikesrenen blommar rallarros, prästkragar och gulmåra. Det doftar sommar! Rödklövern draperar grusgången. Kan inte tycka att den är på fel plats :) Åker och handlar jordgubbarna som snart har slut på sin säsong. Iklädd grön tröja, gröna örhängen och matchande grön mobil vid örat säljer hon jordgubbar med ett stort allvar och hopknipen mun vid stormarknaden. Mannen framför mig är strikt klädd i mörkblå kavaj med guldknappar, skjorta och välpressade byxor. Han skämtar friskt med jordgubbsförsäljerskan som sorterar bort alla jordgubbar som inte platsar i kartongen. Han är riktigt rolig men hon drar inte på munnen en enda gång... kanske har hon inte förväntat sig skämt av någon som ser ut som han gör? Kanske har hon inte förväntat sig något kul alls idag? Vad vet jag? Men nog vore det härligt om hon hade gapskrattat till allt tok han får ur sig? Eller också har den rösten i mobilen hennes fulla uppmärksamhet. Parallellerna går att dra vart som helst i min vardag, mitt liv - till yogan. När jag inte har full uppmärksamhet i min träning, tja, då blir det inte riktigt som det ska. Men likväl som jag inte förväntar mig en extra rolig människa framför mig i jordgubbskön, lika lite förväntar jag mig det som händer nu när jag tränar. Jag är närvarande. Glädjen är där! Hoppas du också känner den!

Under sorgen vilar glädjen!

Gick en kurs i sorgbearbetning för några år sedan. Det finns en person i Sverige som får certifiera handledare. Han heter Anders Magnusson och har grundat Svenska Institutet för sorgbearbetning, som finns i Stockholm. www.sorg.se Det är den mest positiva kurs jag gått! Kan låta som en motsägelse i sig men det är ett faktum. Jag tror vi alla som gick den kände samma sak. Kortfattat handlar det om att man lär sig en metod där man avslutar relationer och lämnar saker som kan ofta burit på ganska länge. Man förlåter och ber om ursäkt och avslutar den relation som sorgen grundar sig i. Oavsett om personen lever eller inte. Det fungerar faktiskt! Att man saknar människor och relationer eller vad det nu än handlar om, det tar man naturligtvis inte "bort" på något sätt men man skapar mer utrymme inombords och låter glädjen få komma till ytan.
En kvinna som deltog när jag sedan gick certifieringskursen för att själv jobba med detta, hon var sjuk, var någonstans i 75-årsåldern och hade en sorg som blivit som en tegelsten för henne inombords. Eftersom jag som de andra deltagarna avlagt ett tysthetslöfte ska jag absolut inte gå in på hennes privata sorg. Men det jag kom att tänka på idag när allt just nu känns så lätt och jag som flera förstått, är inne i ett flow, var vad hon sa när kursen var slut och vi skulle ta farväl. Hon sa att på utsidan är inget förändrat men på insidan är ALLT förändrat. Tänker på det då och då. För det är exakt där förändringen ska till. Och det är där som allt egentligen sker. Hon fick lindring och frihet inuti, något jag önskar alla människor. För alla har en sorg eller flera. Det är nog bara det att vi inte sätter den etiketten på det vi känner. Liksom yogan hjälper för vissa delar, hjälper även den här metoden för vissa delar. Man kan hitta olika vägar till att nå sin frid. Jag tror som sagt på mångfald och olika sätt att lösa olika knutar. Mitt kämpande med skador och ont på olika ställen i kroppen har ersatts av en glädje och ett flöde! Under sorgen vilar glädjen :)
Idag tog sig glädjen ett annat uttryck...jag klädde om sitsarna till gungstolarna på verandan!

Tvärtom

Tvärtom. Ibland upplever jag saker tvärt emot många andra. Tror jag. Men det kan väl vara så att inte alla säger något, som egentligen tycker som jag?! :) Nu till exempel, mitt när sommaren står som spön i backen, då är jag mer än någonsin sugen på att skriva. Att blogga. Tänker att de flesta inte vill vara nära en dator eller inte ens tänker på det för de har fullt upp med att bada, grilla eller bara vara. Jag tänker på saker hela tiden som jag vill skriva om. Om yogan. Och om allt som kan knytas ihop med den. Dvs det mesta. Nåväl. Jag fortsätter på min väg. Jag tränar varje dag, spelar ingen roll när jag vaknar, har vi långmorgon innan frukost då blir det lite senare på dagen. Men jag gör det. Och jag längtar. Även om vissa delar är motiga så VILL jag träna. Det är varmt och i sommarhuset är det väldigt väldigt lågt i tak. Men jag har hittat ett ställe där jag kan göra en armcirkel utan att slå i händerna. Ett ställe! Så jag står där, mitt i huset och har en kamin rakt framför mig och ett stort skåp bakom. Men vad gör det?? Tidigare somrar har träningen ofta havererat pga det låga taket och min motvilja att ändra saker. NU. I år är inget sig likt. Jag tränar lätt och målmedvetet. Vill aldrig sluta. Är stark. Är jag tvärtom?

Läsa bör man...

Vi halvligger i glasverandan bland kuddar och filtar. Högläsning. Underbart. Alla ord får ny dimension och mening. Att både läsa och lyssna. Att bara lyssna. Man delar och diskuterar eller bara är helt tyst. Nu är jag nästan yr, sa D igår eftermiddag - det här måste smältas. Och visst är det så? Att det behöver gå ett varv inombords också för att landa? Just nu läser vi Yoga for beginners av mr Iyengar.
Det finns otaliga böcker om yoga, bara viktigt att hitta rätt i djungeln. Att ha en lärare som tipsar, jätteviktigt tror jag, någon som kan visa vägen utifrån den stil man utövar. Eftersom Z studerat och tränat i över 20 år för mr Iyengar, känns det ganska naturligt för mig att läsa honom. (Precis som det gör för miljoner andra människor:)) Men inte bara därför, mest för att mr I är så fantastisk på att beskriva yoga med ord. Vad som händer, vad det hela handlar om och varför. För att blanda upp det hela lite ;) läser jag Happy Yoga av Steve Ross. Vill inte bli enögd... Boken som vi läser i vår bokcirkel på nätet. Den är också väldigt givande, lätt i tonen men ändå inte ytlig. Får bekräftelse när jag läser, känner att jag valt rätt väg för mig. Träna och läsa!

Åter till verkligheten

Storstad. Nåja, Stockholm får duga! Varje gång jag kommer dit slås jag av vilken vacker stad det är. D och jag har varit på en väldigt kort minisemester mitt i semestern. Bott på hotell, ätit gott, promenerat på Söder och sett en utställning på Moderna Muséet. En retrospektiv fotouställning från 70-80-talet med en mängd bilder av en mängd fotografer. D som är fotograf, har verkligen laddat för att se den, jag också men inte lika mycket. Med en känsla av vemod promenerar vi runt i muséets svala tystnad. Många besökare, ingen säger något. Lite typiskt när man går på utställningar. Man viskar och lägger pannan i djupa veck. Vad ser vi då? Bilder som väckte bestörtning när vi var unga - tja, de känns passerade och tragiska i många fall. På den tiden var det liksom mer verkligt att skildra eländet; missbrukare, prostituerade osv. Ingen ler på en enda bild! Vissa av dem får mig att må illa, känns fel att ens titta på andras misär. Ja jag vet! Visst är det viktigt att skildra den delen också av tillvaron. Men inte bara. Det är med en känsla av lättnad som vi går trappan upp och lämnar "Åter till verkligheten" där nere. För att dra en parallell till yogan - det svåra finns ju och ska inte blundas för - men det vackra, glädjen är lika viktig den! Jag känner en tillfredsställelse i hela kroppen när jag tränar nu. På något vis - ned på cellnivå - är inte det åter till verkligheten om något??!

Nyfrälst

Ätit gott, pratat halva natten och skrattat, sovit länge - åh det är härligt med besök! Vännerna från Skåne är i stan och eftersom A och jag gick igenom "mjuk"yoga för ett år sedan så tränade vi ihop igen igår. Ett helt år har gått, hon har tränat hela tiden, ensam med sina sittande och liggande asanas. Ett år - ibland är det en enorm tidsrymd, annars - poff så har tiden bara runnit som kvicksilver mellan fingrarna, omöjligt att ta tag i. I yogans värld kan det vara en kort paus, ett år kanske man får lov att träna på andra delar än de man brukar, men jag blir ändå förundrad när jag ser hennes kropp. Vi går igenom asana efter asana och jag ser med egna ögon - hon är mycket starkare. Har ett nytt fokus, andas djupt och lugnt, rör sig i takt med andningen och framför allt - hon varken pushar eller slackar. Hon är där hon är! Under det här året har hon hunnit med olika lärare och naturligtvis har vi pratat och funderat. Men när man ser resultatet... jag blir på något vis nyfrälst i yogan igen! Att det kan göra så mycket med en människa! Skulle vilja gå ut och berätta för alla jag möter om att det finns en rejäl chans till att må bättre, att hitta fokus och inre styrka och dessutom bli starkare och smidigare. Läste att 435 miljoner människor utövar yoga i världen. Jag vet varför!

Vin och fotbad

I elfte timmen kommer jag på att jag vill gå på fotvård. Hm, alla andra ville också det... Det slutar med att jag gör ett ordentligt fotbad till mig själv, sitter på verandan och hör regnets viskningar och rop. Lyxar med ett glas vitt och en bit mörk choklad. Säger till mig själv; nu är det faktiskt semester och det känns overkligt härligt. D och jag lediga tillsammans! Yogan fortsätter men resten av tillvaron ser annorlunda ut. Skönt. Varken vill eller kan vara utan min träning, den finns i blodet och i mitt system och i mitt sinne. Så sköööööönt!

Drömmar

Ända sedan jag var riktigt liten har jag kommit ihåg mina drömmar, återberättat dem och funderat över dem. Drömmar! Alltid betydelsefulla för mig. Läste någonstans att drömmar kan ses som de brev det undermedvetna skriver till sig själv. Precis så har jag tänkt. Meddelanden från mig- till mig. Alla drömmar är naturligtvis inte betydelsefulla, men de som är det - de kommer man ihåg. Under en lunch för någon vecka sedan med AG pratar vi om drömmar. Hon citerar mr Iyengar och säger "a yogi sleeps without dreams". Kommer av mig och undrar kan det stämma...läser om ett kapitel i Light on life av mr Iygenar. Jaaa, mycket riktigt, han skriver det. Hur tydligt som helst. Hur kunde jag missa det?? En yogi drömmer inte. Därför att allt det man behöver bearbeta på natten, tja, det är redan klart under dagen. Om man lever sin yoga. Tränar sina asanas. Samtidigt känns det sorgligt, upptäcker att drömmar är en "hookup" för mig. Ska det försvinna? Att jag vaknar och funderar över nattens drömmar? Tja, om jag vill vidare så. Svårt att släppa taget om vissa saker. Men visst vill jag ha den berikande sömnen, djup och drömlös som gör mig alert och mer medveten. Som mr Iyengar skriver - det finns 3 olika sorters sömn, men bara en som man vaknar upp utsövd av. Sova! Utan att drömma... ett steg till att ta. Men först måste jag komma dit att jag klarar av allt under dagen, inte fastnar i någon tankefälla, släpper aggressioner som kommer, lever i nuet helt och fullt - inte syssla med dåtid eller framtid. Vilken utmaning!

Är

Stålblå himmel. Molnen närmare marken. Varmt. Väntar på regn som kanske inte kommer. Väntar på semester som kommer snart :) Yogan, just nu, jag är stark och inne i ett flow. Rör mig med andetaget och står stadigt. Begär inte mer. Yogar på olika platser i sommarhuset, allt funkar. Hör mitt andetag som ett varmt ganska tyst muller i halsgropen någonstans. Känner att jag drar in långt långt nerifrån under naveln. Fantastiskt. Tänker inte. Är bara. ÄR!

Älskade pion

Vill bara sitta och sitta. Lukta och lukta. På verandan. I det gröna diset. Se på pionerna som snart är färdigblommade för den här gången. Hålla kvar doften i näsan så jag står mig till nästa gång!


Ingen yoga idag, vaknar med en hinna av värme över kroppen. Väcker mig själv stillsamt och får se hur kvällen blir. Kanske kanske lite träning i skymningen?

Varm och mjuk

Utanför mitt kontorsfönster sprallar en fontän. Grönskan skymmer solen, grönt dis. En fiskmås hesa skrik låter som västkusten. Om jag blundar kan jag tro att jag är där :) Men men, inte många dagar kvar nu. Alla vi som jobbar och håller det hela igång - snart är vi lediga! Och även om hastigheten går ner så är vi ändå här. På jobbet. Ser människor promenera, dricka kaffe i sina trädgårdar, på min väg till jobbet. Vi blir som ett annat folk när det är varmt. Tänk vad det påverkar att vara varm. Ungefär som i yogan, när uppvärmningen gjort sitt och kroppen är mjuk och följsam - då är det enklare. Tänker på alla som är stela, jag menar superstela, som även efter uppvärmningen känner sig kantiga. Ni är hjältar! Att orka träna ändå, att fortsätta kämpa när man redan från start har mer emot sig. Tänker på det när jag även idag känner mig oövervinnerlig i min träning :) Hoppas den stelaste stela får glädje av sommarvärmen i kroppen!