Insikter som stiger inombords när man ber om dem. Förklaringar för mig själv över hur jag fungerar och vad jag vet om det. Jag är både snabb och långsam. I min meditation igår steg en glasklar insikt upp. När det är tyst och blankt i mitt sinne, då landar det jag behöver. Som en delfin som klyver vattenytan och gör en volt. Jag är både snabb och långsam. Helt enkelt. Inte bara en sak. Jag är snabb i tanken, förstår sammanhang och komplexa grundproblem direkt. Det är helt enkelt så jag är. Älskar kluriga utmaningar. Gillar att skriva prov, har alltid gjort det. Kastat mig över olika tester. Inte bättre än någon, det är bara så jag är. Det som också blivit sporrat och triggat under hela min skoltid. Bäst i klassen...Men jag är långsam i kroppen. Ofta behöver jag tid till att landa i vad det är jag ska göra. Jag gillar att dansa och åka skidor. Men avskyr att springa. Har gjort det i hela mitt liv. Och för första gången så omfamnar jag den delen av mig själv också. Jag behöver inte tvinga mig till något. Alla har sin väg att gå. Älskar skogen och allt som den ger. Men jag vill gå, inte rusa fram. Gillar att promenera i stan, strosa flera mil i en ny storstad till exempel. Då behöver jag långsamheten för att tillgodogöra mig precis det som jag söker. Eller hur jag ska säga. Gillar att simma, men med långsamma simtag, klyva vattenytan och inte hetsa. När jag simtränade under 6 långa år som barn så simmade jag tills jag blev svettig. Det skulle jag aldrig förmå mig att göra idag. Men då simmade vi för att bli snabbare och uthålligare. Hela tiden. Och ja, ibland simmade jag tills jag kräktes. Bra sa min tränare då. Hmm, det är länge sen och det är jag glad för. Men den erfarenheten visar mig faktiskt också att jag kört över mig redan som barn. Med en påhejande vuxenvärld.
Vi är alla båda delarna, jag är övertygad om det. Egentligen blir det enklare att förstå om vi talar utifrån ayurvedan, när man ser vad som är dominant var i vår varelse. För ingen är helgjuten, alla är sammansatta av de olika doshorna, temperamenten eller hur vi ska kalla beståndsdelarna. Och i vårt prestationsinriktade samhälle så är det lätt att det snabba, det tävlingsinriktade kliver fram först. Ibland kliver man till och med över sig för att vara snabb. Duktig. Eller vad vi vill kalla det. Jag har ingen synpunkt på någon annan än mig själv. Alla får göra det som gagnar dem. Men i yogan möter jag ofta den här inställningen av att man snabbt vill vidare. Quick fix. Hur lång tid ska det här egentligen ta? Jag har själv varit där inombords och vet att man behöver hitta vad som är viktigt för en själv och faktiskt också hur man fungerar. När man titta in i sig och vågar omfamna de olika delarna. När inte intellektet är det som är viktigast. När inte den snabba kroppen är det som är viktigast. Nej båda delarna. Snabbt och långsamt. Jag hoppas du förstår vad jag försöker säga? Att du kan känna samma saker inom dig, fast det handlar om annat. Att du kan omfamna det som inte handlar om prestation eller tävling, bara det som handlar om hur just du fungerar. I sinnet. I kroppen. Hur är du?
