Jag längtar

En dotter är hemma på snabbvisit. Jag njuter. Vi går igenom ett förråd där vår historia finns samlad i en del kartonger, i en del fotoalbum, i en del leksaker och böcker. Små fragment av episoder, av perioder. Samlandet från tid. Vi har rensat så mycket men ibland får man akta sig så man inte slänger för mycket. Vissa delar  behöver man behålla tror jag. Glädjen när man hittar det man trodde var borta.
   Mina ögon fastnar på en mapp och några skissblock. Jag håller andan. Där är de. Mina alldeles egna teckningar. Som jag tecknat i mitt liv. Som jag älskar de snabba strecken som vid kroki på tid. Som jag faktiskt älskar det. När man helt kopplar bort tanken och när hand och öga samarbetar utan funderingar. Jag har tänkt på dem sista veckorna, hur jag saknar att göra saker med mina händer. Och så ser jag dem plötsligt där i hörnet. Min egen historia.

hittade mina gamla skissböcker

Ibland kan jag bli lite trött på att det mesta som handlar om det vi gör utanför arbetet handlar om kroppen. Att vi ska träna. Att vi ska lyfta tungt. Att vi ska springa fortare än fort. Jag vet. Det är klart att kroppen mår bra av rörelse. Men det kan inte vara hela fritidsnöjet. Att syssla med kroppen. Som jag ser det. Det måste finnas andra värden. Vad hände med att göra ingenting? Vad hände med att ha lite tråkigt så kreativiteten får sig en tankevurpa? Vad hände med bokläsning? Vad hände med att skapa med händerna? För min egen del har jag inte hunnit med eftersom jag haft så lite tid utanför jobbet och yogaundervisningen. Men yogan är ju inte heller en hobby. Den är min grund. Men utöver min grund vill jag skapa. Nu kommer jag att få tiden. Jag längtar efter allt möjligt. Jag längtar efter att gräva i jorden. Jag längtar efter att teckna. Jag längtar efter att dansa. Jag längtar efter att skriva mer. Jag längtar efter att sticka och sy. Jag har varit den stora handarbetaren, kunde sticka en mössa när vi körde upp till fjällen och en på vägen ner. Jag var effektiv, inget snack om saken. Men jag var samtidigt så road av det. Jag hade en vävstol uppställd i vardagsrummet i flera år. Jag tryckte tyger. Jag sydde. Kläder till mig själv. Kläder till barnen. Utklädningskläder till ungarna och det fick andra föräldrar att rysa och känna sig pressade tror jag. Men jag gjorde det ju för att jag ville! Jag gillade det. Att skapa. Även något så kortsiktigt som en mantel till en prins eller en superhjältinna. Ni vet. Leka. Skapa. Utveckla andra delar. Det är snart tid för det. Jag längtar.