Bävan och kringelkrokar

När vi väl är inne i pittasäsongen med sommar så brukar mitt system lugna sig. Jag finner mig mer tillrätta efter vårens skavande och oro och jag breder ut min yogaträning. Jag ger den extra tid och framför allt vill jag "odla min andlighet" som min lärare uttrycker det. Att be böner morgon och kväll. Vilket jag alltid gör. I sängen oftast och det är som en start på dagen och som ett fint avslut.

Men min padmasana, just nu svider det otroligt mycket i min höft, speciellt när jag går ur den. Jag kan nästan inte röra mig. Jag hasar fram till väggen där jag på något sätt drar mig upp för att ligga med rumpan tätt mot väggen och benen rakt upp. När jag börjar så är vänster ben rakt och höger ben liksom vridet, det går inte att få rakt. Jag ligger kanske 10-15 minuter så och sedan ligger jag i padmasana, också mot väggen. Det underlättar otroligt för höften eftersom den inte får någon tyngd. Och ja, jag byter sida förstås och så ligger jag med benen rakt och då sker det magiska. Då är båda benen raka. Varje morgon samma sak! Och när jag gjort min warm down inser jag att jag återigen är mjukare på höger sida.

Jag har mailat min lärare och berättat om min röntgen och jag ska fortsätta med det jag fått. Så ja. Förmodligen såg han det redan i november eftersom det är vad jag ska göra.

Men de här kringelkrokarna jag gör varje morgon, jag bävar inför att ställa mig på mitt golv. Jag bävar när jag sitter där och andas. Ibland blir andningen så ytlig jämfört med hur jag brukar andas, det är som en slags panikkänsla utan att jag rör mig. Sedan får jag ner andetaget igen. Jag sitter väl förankrad mot golvet och det ger mig ett stort stöd just nu.

Tack sommar för att du är här nu, även om det inte är så varmt, gör ingenting. Jag traskar vidare inåt-nedåt i min padmasana och bävar varje morgon. Men det går!

Varmt och stelt

Sådan dipp igår. Lite bättre idag. Yogan är tuff. Men hellre nu än när jag blir gammal. Men hett igår, över 30 grader, idag mera hanterbart med 18 grader. Vädret är verkligen omväxlande här i Melbourne. Och det är ju så att allt påverkar oss. A L L T. Sedan är vi individuella så klart, men inte hur mycket som helst. Shandor säger att vi som kommer från den norra delen av jorden, vi påverkas mer av det varma vädret. Man kan tycka att man ska bli mjuk och fin när det är varmt. Men det är precis tvärtom. Man blir stelare. Både jag och min man märker av det direkt. Vi var på stranden en timme igår, var bara tvungna att gå ner i havet när vi ändå är här liksom. Men sedan var vi helt slut. Totalt utpumpade. Yogan jobbar och när man lägger ut hinder, läs är i solen när den är het, så krånglar man till det för sig. Vi skyndade oss in i skuggan och fikade och släpade oss sedan hem. Så märkligt egentligen. Eller inte. Vi har ju en föreställning om att solen gör oss mjuka för att vi blir varma, men den drar också igång hettan, pittan i oss som har sitt säte i ländryggen. Där kokas pittan och där är det så lätt att få ont när man är i värmen och yogar. Visst är det intressant?!
   Kan inte heller låta bli att tänka på alla resor till solen med en kombination av yoga som har blivit en stor affärsidé hemma. Det är ju en konstruktion för oss nordbor som alltid vill resa söderut, men att yoga samtidigt kan ge motsatt effekt. Egentligen.
   Tänker också på Bikram yoga. Där man värmer upp ett rum så det är nästintill bastuvarmt och gör yoga. Jag har en yogavän som tränade Bikram i 8 år innan hon hittade Shadowyogan. Hon sa att till slut blev kroppen uppsvälld, den sparade på all vätska den kunde när hon yogade. Hon fattade ingenting av varför det hände förrän hon hittade Shandor. Och hon sa, den mängden vätska som sedan frigjordes i henne - oh my, hon gick ned flera storlekare. För kroppen behöll den där vätskan även när hon inte yogade, snacka om att kroppen är smart. För när kommer de där andra tiderna, de varma tillfällena? Bäst att spara nu!

Det är inte alltid lätt att göra det som är rätt för en själv. Men är vi på yogakurs så är vi.

Vind ute. Vind inne.

Vind. Inte något som jag gillar. Eller rättare sagt inte något som min kropp, mitt system gillar. Det kan vara så härligt att känna vinden blåsa rent. Runt hela huvudet. Kroppen. På ett stadium. På ett annat kan jag tydligt känna att den vinden inne i mig, triggas av den utanför. Ungefär som solen. Hettan och värmen som kommunicerar med pittadelen av mig. Den är underbar. I skuggan. Samma med vind. Inte direkt utsätta mig för hårdblåsten. Jag behöver akta mig helt enkelt utifrån den vata-pitta-dominans mitt system har.
   Vi har haft en slags vårstorm hela veckan. Ser ett stort emballage hjula över gräsmattan. I en rak diagonal över tomten. Torkställningen lutar betänkligt efter att ha haft en hårdhänt behandling av alla vindar kors och tvärs. Tallarna lutar oroväckande mot huset när det stormar som allra mest. Och jag. Ja, i fyra dagar har jag legat däckad. Mer eller mindre. Lite feber. Mycket huvudvärk. Lite snuva. Mycket ont i halsen. Och jag har svårt för att vila. Ligga still. Inte för att jag är nervös och rastlös. Nej. Jag är helt enkelt en doer. En som gör. Har alltid varit. Det är så jag fungerar. Men när jag blir dålig orkar jag inte. Förstås. Och då är det bara att snällt vila. Jag vilar ihjäl mig snart. Och längtar efter att inte vara varm. Inte ha vinden snurrande i mig. Dricker vata-te och gör lite rofyllda övningar. Läser lite. Ser en drös av dåliga filmer och de får mig ändå att gråta. På rätt ställe. Lite känslig. Lite vårvärk fortfarande. Men ändå. Elementen påverkar mer än man tror. För mig är det ingen slump att jag blir dålig just nu. Om jag tittar på vädret hade jag kunnat sagt det. Egentligen. Vet du vilka element och väder du är känsligare för?Hänger det ihop med dina doshor och var du är dominant?