Jag fick boken Yoga Girl av Rachel Braten i min brevlåda igår. Jag bläddrade lite förstrött, tittade mest på bilderna men när jag la mig så började jag läsa. Och kunde inte sluta. Blev nästan som lite förälskad i hennes historia. Glad att jag läste den för den var inte alls vad jag trodde. Rachel känns väldigt ärlig och sann. När jag själv har berättat om mina svårigheter är det alltid det som har givit mig mest och där människor kommenterat mest. Det är också det som folk berör när de mailat mig om min bok. Så är det också i det jag läser. Jag vill ha båda sidor. Inte bara det glättiga och vackra för vi vet ju att allt har två sidor. Hela livet är ljust och lite mörkare ibland. Det jag slogs av var hennes tillit som hon äger idag, till att allt ordnar sig till det bästa. Och den känslan hade jag som ung. Alltid. Jag visste att allt skulle ordna sig, men längs vägen tappade jag den tron. Jag kände mig naiv när jag tänkte eller sa så. Jag har hittat den igen, nu bor den i mig och jag tillåter mig även att ha dippar och att misströsta ibland även om jag inte fastnar i det. Allt behövs på något vis. Det här med att vara människa. Rachel skriver det så fint. Och att människor fastnat i hennes handstående i solnedgångar och på surfingbrädor, är ju bara en liten del av det hon visar. I sin bok. Så underbart att bli glatt överraskad och få se mer av henne. Stillheten och tystnaden som hon skriver så rart om. Rekommenderar den varmt och speciellt för alla tilltuffsade människor, som behöver höra att någon som haft det så trassligt också kan hitta inre frid, det var mjukt och fint. Med det önskar jag dig en skön helg, en förkylning knackar på, min man är riktigt risig, själv tänkte jag mota bort den med mycket varmt vatten, citron, ingefära och honung. Som vanligt :) Må gott!
