Andras sorger och snuvad på min upplevelse

Det har varit en lång fin vår. Jag har räckt till och känt mig så glad. Men igår kom dippen. Ni vet, det förändras alltid, men man vet inte riktigt när. Jag har en vän som opererat bort sitt ena bröst. Jag har försökt stötta och finnas där. Vi har hittat en djupare gemenskap. Men igår blev jag uppriktigt ledsen när hon grät. Jag tror att jag förstår hennes sorg. Men hur kan jag egentligen veta?
   När jag kom hem såg jag att min förra kollega hade messat mig. Den killen som jag haft absolut roligast med och som varit väldigt kreativ i sitt jobb. När vi pratades vid sa han att det som hände mig, det händer honom nu. De använder till och med samma argument! Smutskastning och noll åtgärder. Nu vill de bara bli av med honom. Som jag känner igen mig i processen. Samtidigt kan jag ju inte veta hur just han känner. Han är dessutom 10 år yngre än vad jag är och kommer att bli tvungen att söka nytt jobb. Han lät så annorlunda, stukad liksom. Med det i tankarna satte jag mig i bilen och körde en bit norrut. Jag hade äntligen fått till det att kunna gå på ett gongbad. Jag har spelat gong för mina yogaelever hela våren, under båda kurserna, under vilan och nu skulle jag få påfyllning.

Jag kliver ut i den grönskande väldoften. Känner igen en person men annars ingen. Folk är bekvämt klädda, någon i shorts och jag känner mig så stereotyp i mina yogatajts. Nåväl. Karin som leder det hela är en fantastisk person. Vi delar inte samma yoga, men vi delar allt kring ljud, musik och framför allt vibrationer. Vi chantar och vi mediterar över våra chakran. Det som fick mig i spinn sist, känns inte alls på samma sätt den här gången. Så lägger vi oss ned för gongbadet. Det jag längtat till.

   I samma stund som ljuden börjar omsluta mig hör jag jag plötsligt min granne tvärslockna. Ni vet SNARKA. Jag blir irriterad, som jag kan bli av störande ljud men lyckas tänka bort det. Lägger mitt fokus i ljuden. Och då. Då börjar det krypa i hela mig. Det är som växtvärk i hela kroppen. Jag kan helt enkelt inte ligga still. Rent mentalt försöker jag med alla tekniker jag har att släppa. Men det går inte. För det gör så ont. På ett märkligt sätt. Typ överallt. Till slut väntar jag bara på att det ska ta slut. Jag kan inte njuta en enda sekund. Känner mig snuvad på min upplevelse som jag längtat till. Kramar om Karin och hon viskar till mig - det såg ut som du hade jätteont. Och ja, det hade jag. Senare på kvällen messar hon och frågar hur jag mår, vi tror båda att vibrationerna satte igång något men de "hittade inte rätt". Det var som en slags blockering. Eller något.

Jag bestämde mig för att boka en klangmassage med henne nästa vecka. Nu tar jag tag i det här, för när jag vaknar av att jag gråter - då är något inte helt som det ska. Håll tummarna att mina energier hittar rätt!

En ny värld

Första kvällen hade Karin och en av deltagarna ett Gongbad med oss. Det vill säga, de spelade på gongarna. Men inte bara det. De gjorde såå mycket mer. Det var olika ljud från olika instrument och skålar. Jag susade ut i yttre rymden. Det var helt enkelt fantastiskt. Ljuden gör något som är mäktigt. Speciellt när man tänker på att vi alla är vibrationer i olika frekvenser. Det är verkligen som ett riktigt bad inuti. Det finns gongar utifrån planeterna eller elementen. Alla med olika frekvenser och ljudvolym och kraft. Som en ny värld.

Mina inköp

Tredje dagen kom en kvinna dit som säljer olika klangskålar och allt som hör till. Vi hade över 100 olika skålar att välja mellan! Vi satt och tittade på skålarna och såg om det var någon som "talade" till oss och så valde man den eller dom man fastnade för. Jag valde. Och valde om. Till slut hittade jag två. En yinskål för hjärtat och en yangskål för lederna. Precis vad jag nog behöver. Yangskålarna stärker viljekraften för att alliera oss med den gudomliga viljan. Yinskålar har alltid många fler övertoner. Ett större spektra. Karin testade dem och sa att de harmonierar fint och att det är en kvart mellan dem i toner. Det ger en fin vibration till hjärnan om man lägger sitt huvud mellan dem. Det är vad jag tänker göra efter min yoga hädanefter! Vi handlade och handlade. Jag köpte också tinshas, som små cymbaler som sitter ihop, det som man i Nepal startar meditationer med och som vi här i väst oftast avslutar med. Tinshas stärker också viljekraften.
   Vi gjorde också egna gongbad i olika grupper. Jag blev nästan hög av det och kunde knappt sova på natten. Det var gudomligt och underbart att göra tillsammans. Nu är jag så lyckligt lottad att det finns en gong i den yogastudio där jag undervisar och jag har kollat och jag får använda den! Inte till gongbad direkt nu men lite gongspelande under avslappningen längtar jag till!

En ny värld har öppnat sig för mig!

Dagen efter

Gongbad. Smaka på det ordet och känn associationernas vågor klucka. Ett bad. Men ett inre. Med ljud som helar och stärker. Kanske drar upp något till ytan. Kanske låter det som stenar på ett plåttak. Kanske som ett flygplan som måste nödlanda. Eller som inledningen till en skräckfilm... Tja, alla ljud som gongen spelar upp, för det är den som styr, de finns där. Ibland lät ljudet smärtsamt högt och jag hade i första delen väldigt svårt att slappna av. På ett märkligt vis så fanns irritationen runt min kropp som ett hölje som ljudet inte tog sig igenom. Jag störde mig på yogan, som var som någon slags slarvig uppvärmning. På att andas så fort utan paus efter utandningen. Sådär forsade tankarna - vad gör jag här? Varför gick jag på det här? Varför ska jag alltid haka på allt? Utan eftertanke ibland...
Efter 90 minuter var det paus. Solen vräkte in på de vita väggarna och det slitna trägolvet i danssalen tre trappor upp. Rummet var stort och vi var kanske ett fyrtiotal människor som låg på våra yogamattor med filtar och kuddar. Drack lite te. Pratade med D och L. När vi gick in igen kände jag att kroppen ville sitta. Och efter en lång stund av sittande så la jag mig ner. Gongen lät annorlunda och det fläktade runt mitt ansikte så mycket att jag öppnade ögonen och såg mästaren ha den rakt ovanför mig. Med ett annat ljud. Och jag försvann. På ett sätt som inte går att förklara. Som var skönt. Rofyllt. Jag sov inte. Jag låg där och kände min kropp men kärnan i mig, den var helt i ro. Så annorlunda mot den första delen. Pratade med gongmästaren efteråt och han sa att min upplevelse var ganska vanlig, dvs första delen vill en del nästan krypa ur sig själva för att sedan känna att det är helt underbart. Det som det där ljudet gör. Kom hem. Trött. Men glad. På kvällen hände något, jag fick ont i varje del jag tidigare känt av i min kropp. Ryggen. Höfterna. Knäna. Fotlederna. Vaknade med ömma handleder. Idag med sovmorgon och första ljuset tänt och storm utanför vaknar jag och känner mig helt bakfull! Riktigt dagen efter. Vilket det ju är :) Men det har tagit hela dagen och några saffransbullar och chokladglögg för att få mig rätt på banan igen. Men jag vet att det var bra, det som skedde igår, för i min bröstkorg är det helt tyst. Helt tyst och har varit det sedan igår när vi åkte hem. Gongbad. Får du chansen, prova! Ljudet kan inte göra illa dig, tvärtom, det kan hela dig. Och den som utför ritualen han vet vad han gör. Man får lita på det!

Bilden har jag lånat här www.gongmaster.se