Styrkan i en gammal kropp

Sover länge. Är ledig. Går en långpromenad och allt är ljust. Ändå känner jag mig fortfarande inte helt vaken. Sitter på soffan på gården med liggunderlag. Bara sitter. Och drar i mig d-vitaminer IRL. Som jag behöver det. Och jag landar efter sista tidens känslosvängningar. Min svärmor ligger på sjukhus, hon ramlade för en vecka sedan och bröt lårbenet och har opererats och spikats i benet och höften. Hon ligger på ett sjukhus 4 mil bort och vi fick komma första gången i söndags och jag ska åka dit själv idag, min man jobbar sent. Hon är 84 år i år. Hon är pigg och stark. Bor 4 trappor upp men ser inga som helst problem med att hon ska kunna klara sig när hon kommer hem. Hon har en sambo, så hon är inte ensam. Hon är seg. Av en annan generation och bara liksom gör. Det är så annorlunda och så skönt att se. Hon fiskar varje dag hemma. Hon går ut med hunden några gånger om dagen och det håller henne alert. Det här utomhuslivet som är nyckeln tror jag. Och rörelsen. Att alla andra runtom henne ser problem där hon inte ser dem. Det är spännande. Mest roligt tycker jag är att hon var så bekymrad över att hon hade glömt sin mascara hemma när hon åkte in med ambulansen! Hon vill ju vara fräsch, det är så härligt och skönt. Lite piff har aldrig skadat som jag ser det :) Skön onsdag på er!