Övermodig?

Övermodig. Kanske har jag varit övermodig? Mått så bra. Stabil och grundad. hmmm. Det går upp och ner, jag vet! I takt med solskenet igår så svullnade mina leder. Handleder. Fotleder. Knäleder. Nacken. Armbågslederna. Fingerleder...ringarna kom nästan inte av. Mitt problem är dryness and heat , jag vet! Men vad är det här?? Gör inte ont men känns väldigt obehagligt. Ringer C som säger att det är behandlingen och att min kropp svarar otroligt snabbt på det hela. Mitt inre är torrt. Som en torr svamp som inte kan ta emot vätska. Mitt blod är torrt. Vet! Låter som en paradox, men jag förstår någonstans. Kroppen försöker på sitt sätt, den sväller upp för att lederna, som förmodligen ska bli smorda, inte riktigt kommer ihåg hur de ska göra. Tänk alla år som jag inte behandlat min kropp som jag borde... Inser att det tar tid. IGEN! Jag vaknar mitt i natten av att det kliar under fotsulorna, i handflatorna och jag är varm och svullen... Suck! Men jag gör min morgonyoga eftersom den är en del av min behandling. En del av mitt liv. Går sådär. Blir lite lessen. Men jag vet att det tar tid. Bara så svårt att trilla ner när man känt sig på toppen. Kanske lite övermodig... Men so what?! Det måste man väl få vara när det känns så? Resonerar mig till att det helt enkelt är bra det som händer, det visar var jag är någonstans. Och att svullnaden förhoppningsvis lagt sig om någon dag. C säger att vi ger kroppen en chans på några dagar att rätta till det av sig själv. Annars får jag hjälp på traven. Skönt att veta. Affirmerar mitt inre som en stor flod där lederna är delar av flodfåran. Där alla leder lyckas försörja sig som de ska. Och att svullnaden lägger sig. Floden svallar. Blå och klar. Jag ska hjälpa min kropp allt jag kan. Inte hänge mig åt funderingar och lessamheter... Övermodig?