söndag 3 mars 2019

Söndagskänsla

Det snöar, vet ju att det inte blir vår än, men ändå. Det känns lite trist. Men samtidigt skönt. En dag att bara hänga i soffan, dricka kaffe och titta på Vasaloppet när andra anstränger sig. Gud. Att köra så långt på skidor, det har aldrig någonsin lockat mig. Längdåkning är meditativt för mig, det skulle vara som att tävla i meditation - det går ju inte ens att tänka tanken. Nå lycka till, till alla som kör.
   Idag fick jag ett underbart långt mail från en bloggläsare, jag får det då och då och jag blir genuint lycklig om något jag delar kan gagna någon annan. Jag är ju varken känd eller har tusentals följare men det betyder inget i min värld. Jag delar med de som är intresserade och som hittar hit och de som har tid och lust att kommentera gör det. Jag är i skrivandet igen och det känns fint.
   Imorgon har jag som intention att börja träna på gymmet igen. Jag behöver bli starkare och när jag blir det så blir det också enklare i yogan i det som just jag gör i min practice. Jag vill definitivt inte ha stora bulliga muskler som är i vägen, jag vill bara ha styrkan i ben, armar och core - som sagt hela kroppen. När jag kollar in de som tränar på mitt gym, kraftsportklubben, så ser jag att de som lyfter med fria vikter ser väldigt flexibla ut och starka. Det verkar optimalt men samtidigt något jag är lite rädd för, men jag har ju både min son och man som kan coacha, så jag måste peppa mig själv inför detta.

Längtar efter att vara riktigt stark!

2 kommentarer:

  1. Jag är så glad att jag hittat tillbaka till din blog. Jag känner igen det där med att vilja vara stark. Har sällan haft gymkort men faktiskt just köpt ett. Så drar jag på mig ett virus. Feber på tionde dagen nu. Måste sova sittande för att inte trigga mer hosta. Känns som jag aldrig blir frisk och stark igen. Såklart kommer det vända, men ack så drygt. Det positiva är att den påtvingde stillheten sätter igång fantasin, idéer och kreativitet frodas. Kan inte genomföra en enda för tillfället och det är ok. Och ekorrhjulet i vardagen snurrar vidare utan att jag är i det och det känns väldigt bra att sitta vid sidan av. Det planerar jag göra även efter jag återfått hälsan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland tar kroppen en paus, den blir förkyld eller liknande. Det tvingar en att vara still och visst är det så att då vill man träna som allra mest! Krya på dig!

      Radera