På en lektion häromdagen så använde instruktören ordet fuska. Det är ett ord som jag har svårt för och som ger mig associationer till falskspel och annat olagligt. Efteråt tog hon själv upp att hon egentligen inte tyckte att det var ett bra ord och att hon skulle hitta något annat. Det var den egentliga yogan för mig den kvällen! Jätteskönt när lärare delger sina reflektioner.
Tycker det är viktigt hur man formulerar sig och vad som används om vad. Ord som fuska, vara lat och hitta smitvägar känns negativa. Hur kan man se på utsidan hur det känns på insidan? I yogan alltså? Vem ska kunna säga hur det är inom någon annan och vad som gör ont? Hur ska man kunna lära sig att våga lyssna inåt ? Visst kan man dra sig för att göra en del saker likaväl som man kan göra för mycket, pressa sig. Inom oss måste vi hitta vägen. Hur mycket som än sägs på utsidan.
Jag tycker också att hur man utrycker sig är jätteviktigt. Jag har tränat mycket olika idrotter och även yoga för flera olika. Gemensamt för yoga tränare är att de är så omhuldande och på något vis rädda är min upplevelse. Man skulle aldrig säga till en pojke som tränar fotboll att "försök träffa bollen," man säger hellre skjut bollen i mål. Det stör mig varje gång när tränarna säger försök till sina adepter, oavsett träningsform.
SvaraRaderaIbland tror jag att det bottnar i en rädsla att eleven kommer att kunna mer än sin tränare. Jag tror att många fler än jag lägger märke mer till orden än till uppmaningen.
Intressant tankegång. Tror också att det kan finnas både rädsla och prestige hos en del instruktörer. Därför är det väldigt viktigt att den som undervisar också har stor koll på sig själv. Jag vet! Det kräver mycket av en lärare, å andra sidan så är det ett krävande område. Man kan bara visa vägen när man undervisar inte försöka styra någon. Hm, inte lätt!
SvaraRadera