Jag har haft en period av tvivel i mig. Tvivel kring en mängd saker och för första gången tvivel kring yogan. Som ett svagt dovt grått skynke inombords. Jag vet inte var det kommer från eller varför. Och med det har jag känt mig tveksam kring min undervisning. Jag har bett om vägledning och väntat. Och inget har hänt. Men igår hade jag ett långsamt sittande pass för min grupp och det var en sådan extra allt-kväll. Och vissheten i att jag gör det jag ska genomsyrade plötsligt varje skrymsle av mitt inre i att allt är rätt, jag är precis där jag ska vara och sms och meddelanden efteråt ger mig all bekräftelse. Ibland behöver man det helt enkelt.
Något jag däremot funderat en hel del över är hur man jobbar i andra yogastilar. Jag har ju en grupp mixad av "gamla" elever och nya. Alla nya har tränat yogat, andra former och stilar men har yogavana. Vemodigt lyssnar jag på att en del aldrig blivit korrigerade. Ja ni läste rätt. De har aldrig fått veta huruvida de sitter som de ska eller inte. (Det handlar främst om yogastilar där man sitter mycket). Och är man flexibel och rörlig men inte så stark är det otroligt lätt att sitta fel. Att få obalanser av själva sittandet. De har heller aldrig känt en lärares hand på sin kropp. Nog må stilarna skilja sig åt men att aldrig få en korrigering, vare sig verbalt eller med händerna, det övergår mitt förstånd. Istället har de fått höra saker som "det rättar till sig till slut" "bara du lutar åt något håll så blir det rätt". Jag är inte personen att kritisera vad andra gör eller hur de gör. Men det här känns väldigt långt ifrån yoga. Varför går man då på lektion och kurser? Om ingen talar om egentligen vad just du ska göra. När man kokar ner yogan, som jag ser det, så handlar det mesta om individuella val och vad just jag eller du som person behöver.
Om man går på yoga, vill ha hjälp och förstå, då ska man hitta allt själv. Varför ska man överhuvud taget då gå och träffa en lärare? Va? Va? Va? De här eleverna har alltså frågat men inte fått något svar. Eller handlar det helt enkelt om att lärarna inte riktigt vet eller kan men inte vill säga något om det... Inte vill visa sig helt enkelt kanske.
Tja. Frågorna är många och svaren är få. Vet du? Kan du hjälpa mig förstå?
Något jag däremot funderat en hel del över är hur man jobbar i andra yogastilar. Jag har ju en grupp mixad av "gamla" elever och nya. Alla nya har tränat yogat, andra former och stilar men har yogavana. Vemodigt lyssnar jag på att en del aldrig blivit korrigerade. Ja ni läste rätt. De har aldrig fått veta huruvida de sitter som de ska eller inte. (Det handlar främst om yogastilar där man sitter mycket). Och är man flexibel och rörlig men inte så stark är det otroligt lätt att sitta fel. Att få obalanser av själva sittandet. De har heller aldrig känt en lärares hand på sin kropp. Nog må stilarna skilja sig åt men att aldrig få en korrigering, vare sig verbalt eller med händerna, det övergår mitt förstånd. Istället har de fått höra saker som "det rättar till sig till slut" "bara du lutar åt något håll så blir det rätt". Jag är inte personen att kritisera vad andra gör eller hur de gör. Men det här känns väldigt långt ifrån yoga. Varför går man då på lektion och kurser? Om ingen talar om egentligen vad just du ska göra. När man kokar ner yogan, som jag ser det, så handlar det mesta om individuella val och vad just jag eller du som person behöver.Om man går på yoga, vill ha hjälp och förstå, då ska man hitta allt själv. Varför ska man överhuvud taget då gå och träffa en lärare? Va? Va? Va? De här eleverna har alltså frågat men inte fått något svar. Eller handlar det helt enkelt om att lärarna inte riktigt vet eller kan men inte vill säga något om det... Inte vill visa sig helt enkelt kanske.
Tja. Frågorna är många och svaren är få. Vet du? Kan du hjälpa mig förstå?
