Jag har aldrig haft en ålderskris. Jag har älskat att fylla år. Älskat att fylla jämt. Älskat att fira. Men det är inte så längre. Snart fyller jag 60 år och den siffran har inte känts som jag. Inte som mig någonstans. Tidigare har jag aldrig brytt mig om ålder, mest känt att jag känner mig lika gammal eller ung som de jag umgås med, de som jag gillar. Men åldern är ett faktum också. Väldigt mycket av olika saker i våra liv styrs av ålder. Så det vore lite larvigt att bortse från det också. Självklart har det ingen betydelse i det stora, vi ska alla födas och dö. Och allt beror på vad som sker där emellan. I livet. I våra liv. I mitt liv. Men någonstans efter att jag hade passerat 55 så smög sig andra tankar in. På livets förgänglighet. På hur utmätt tiden kan kännas. På hur unga mina föräldrar var som båda dog vid 63 år. Kroppen fungerar inte exakt som den gör när man är yngre. Sedan kan man självklart träna och vara fysiskt stark. Men olika åldrar kräver olika rörelser. Tror jag. För de allra flesta. Förutom yogan. Den är livslång. Men även där får man modifiera. För att man har olika energi vid olika stadier. Enligt ayurvdedan träder man in vataperioden vid 60 år, som varar fram till 90 och sedan blir det very much vata, som de säger i Indien :) Och jag har nog redan inträtt i det stadiet. Känner att min sömn och aptit är annorlunda. Känner att kroppen än mer vill olika delar som är lugna och stabiliserande. Kanske har det att göra med att jag är vata-pitta-dominant och kan känna av vinden väldigt mycket inombords under vissa årstider (som nu) och vissa tider på dygnet. Receptet för all vata-inbalans eller dominans är struktur och rutiner.
Jag har under det senaste året haft en ålderskris. Ja jag tror att det är rätt namn för mitt tillstånd. Sådant jag fnyst åt tidigare och rynkat på näsan åt har hunnit i fatt mig. Och jag har inte varit glad men det har varit min utgångspunkt. Logik har inget med det hela att göra någonstans. Men eftersom jag är en tänkare och funderare har jag tänkt. Läst. Hittat saker. Mailat med min lärare. Och ja. Jag är faktiskt redo helt enkelt. Jag har landat i det fullt ut. Det är okay. Det är mer än okay, det är riktigt bra. Bring it on! Jag är i min ålder och är bekväm med det. Det här är jag och jag omfamnar varje lite del i det. Jag har valt bort en stor fest för första gången i mitt liv och är så nöjd med det. Jag har valt att fira med vår lilla familj. Vi reser till Göteborg imorgon där två av barnen bor. Vi ska gå på middag, på en dansföreställning och resten är dolt för mig. Jag har fått en packlista av barnen och de har gjort ett program som jag inte känner till. Ett äkta äventyr för mig som älskar sådant! Och så är det så att dagen efter min födelsedag då är nästa barnbarn beräknat! Allt kan hända och livet självt bestämmer hur. Vi får se om dottern orkar vara med på firandet men allt är möjligt och på olika vis. Vi har någon som ser om vårt hus och är här, det känns tryggt. Jag ska på äventyr och jag är glad rakt igenom mig för att jag faktiskt också får uppleva en födelsedag till!
