Första gången jag kände mig helt centrerad inuti, när allt liksom flöt ihop till en punkt nedanför naveln och jag stod på mina fötter stadigt, det var på en yogakurs med John Evans och vi var i Glasgow 2009. Han sjöng en extremt lång chant och slog på en liten trumma. Hans melodiska röst flöt in och ut ur mig och jag kände mig salig. Hade aldrig tidigare varit i närheten av den känslan.
Andra gången jag kände samma sak var i Wien när jag gick en Sound Sadhana kurs kombinerad med min Shadowyoga och året var 2014. Vi satt i suchi karana, japanese squat och chantade alla positioners namn och minnen och annat flöt upp och ut. Annat hände också som jag inte kan eller vill sätta ord på. Det var helt enkelt läkande ljud. Magiska ljud. Ljud som jag saknat sedan dess på något plan.

Wish me luck även om det är en månad kvar tills själva kursen!
Härligt! En karamell att suga på. Kramar och Good luck!
SvaraRaderaEller hur?! Kram och tack!
RaderaPrecis så ska det vara när något nytt, spirande är på gång! "Sammanträffanden" och mail som kommer fast de kanske inte "borde" ha gjort det. Fint och spännande. Jag fick något liknande i mitt flöde häromdagen, ska kolla tågtider och logi nu, sen hoppas jag att det bär av norrut i slutet av februari :)^
SvaraRaderaKramkram!
Det låter också spännande! Kram ❤️
Radera