lördag 22 januari 2011

The beach










The beach. Stranden. En helt liv kan levas där. När vi vaknar tidigt och morgonljuset sakta smyger in, då slår vi upp fönsterluckorna, sätter oss på vår lilla veranda och betraktar alla som jobbar för fullt. Som varit igång en stund. En kvinna går med enorma lass ved på sitt huvud. Eller är det ved? Kanske är det till ett bygge. "Pinnarna" är så långa. Scotermannen som kör ölkartonger och tomglas fram och tillbaka, med en passagerare och med minst 7 lådor, snyggt balanserande. Varje gång. Korna som går sin morgonvända. Hundarna som sover efter nattens hektiska skällande. Ligger helt utslagna nära båtarnas skugga. Fiskarna som vänder åter i sina stora träbåtar. Morgonens tidvatten gör att floden är farbar från havssidan. Och en ung pojke stakar sig sakta framåt. Och vi då? Turister med stor T, vi gör allt det andra. Många joggar. Vi promenerar. Och blir erbjudna samma båtturer varje morgon, för varje dag som går med mer glimt i ögonen och till slut med skämtsamma tillägg. Några äldre män med sönderbrända ansikten och långa skägg pressar sig hårt i löpning. Jag kan inte låta bli att undra varför, när människor ser ut som de ska falla rakt ner i en hjärtinfarkt. I stunden. Yogafolket glider fram med egna mattor och kroppsnära kläder. Och caféerna ruskar lite på sig, gäspande för de första kaffetörstiga. Och hungriga. Allt går att få på menyn hela dagen lång. Det är märkligt, tar bara lite tid så sitter vi där med det vi vill ha. Vi börjar lätt. Efter en lång strandrunda är det fint med lite yoga. Och sedan mint-te, eller milk coffee dvs kokt mjölk med néscafe i. Jättegott faktiskt. Jag blir beroende :) Och dagen kan börja. Men än så länge väntar stranden lugnt, försäljarna får inte komma förrän kl 13 och det ger oss lite andrum. Och jag kan inte sluta iaktta människor. När jag så här en vecka efteråt på hemmaplan tänker på vår strand, så inser jag hur mycket jag lagrat inombords. Av stranden.

Bilderna är mina egna från Palolem, södra Goa

11 kommentarer:

  1. Det låter så underbart. Så härligt att få med sig sådana intryck hem i det grå och kalla. Du skriver vackert, mycket bildskapande. (Vackra bilder också!)

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att man kan lagra det fina...!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  3. åh, härligt! yogar ni tillsammans, du och d?
    kram

    SvaraRadera
  4. Du skriver som att jar också befinner mig där. På den där vackra stranden.

    SvaraRadera
  5. k - tack! och visst är det härligt att ha kvar allt inuti.
    milla- ja, stor kram tillbaka!
    nina - :)
    sara- ja det gör vi. kram
    yogamamma - va bra!

    SvaraRadera
  6. Tänk ändå vilken gåva det kan vara att kunna lagra. Allt det goda...
    Marie

    SvaraRadera
  7. Marie - ja det är det nog. Har inte tänkt på det så....

    SvaraRadera
  8. tjoff! smoink! flong!
    jag fick små sköna puffar i magen av att läsa det där. det känns som om jag var där. i indien. alldeles nyss...Tack Annika!

    SvaraRadera
  9. sen måste jag bara säga, att när jag läste ditt inlägg så sörjde jag lite, för att jag inte riktigt vågar ge mig ut på en sån där resa...och så skulle jag posta mitt inlägg till dig, och då det här ordet man ska sriva du vet...verifieringsgrejset... det var fegas... antingen tar man det som ett tecken, eller oxå gör man det inte :)

    SvaraRadera
  10. Ah bästa fröken Blund! Du är den siste jag skulle koppla ihop med ett sådant ord. Nä, du är inte fegas! Min resa var inte speciellt äventyrlig. Det blir vad man gör det till! Kram!

    SvaraRadera