torsdag 27 januari 2011

Leenden och mjukhet

Har gjort något som jag inte gjort på flera år. Jag har tagit en liten paus från yogan. Inte min undervisning. Nej då. Men min egen. Jag hostar så att det är ofattbart. Skräller och dundrar på nätterna. Orken räcker till jobbet och till min undervisning. Resten vilar jag. Med vitaminer. Med honung och ingefära. Mycket varm dryck. Inte mer än så. Och det är så skönt, för jag har inte ett dugg dåligt samvete. Jag som tidigare känt mig dålig när jag inte tränat, jag tar en liten time out. För att komma ifatt. Och jag läser min Vanda Scaravelli och hon känns som min profet. Hon är fantastisk med orden. Sörjer att hon är död... Annars skulle jag gjort vad som krävts för att få träna för henne! Och jag hittar allt jag sökt om glädje. Kärlek. Hon började med yogan när hon var 45, precis som jag :) Och började undervisa när hon var 60. Det ger mig luft under vingarna. Hopp. Att man hela tiden kan utvecklas, hitta nya delar i tillvaron som växer sig stora och viktiga. Till slut livsviktiga. Att inte sörja att jag inte hittade yogan tidigare. Och Scaravelli skriver så klokt om att glädjen måste få finnas. Lekfullheten. Ibland har jag känt att yogan har varit gravallvarlig för en del lärare, det är inte riktigt jag. Att vara seriös är en sak. Dedikerad. Men man behöver inte tro att man aldrig ska få le eller skratta när man yogar. Hur tokig inställning är egentligen inte det? Att vinkla sina mungipar lite uppåt när man tränar, le lite inför sin själ (och gudarna). Och om du bara spänner din tungspets där den vilar mot tandvallen i munnen, men håller resten av tungan avslappnad, då kan det bli så att mungiporna vinklar sig! Fiffigt va?! Och något som ni ser att Zhander himself gör ibland :)
Scaravellis klokskap som känns lågmäld och ödmjuk, den träffar mig som en pil i hjärtat. Så länge jag letat efter att läsa något som det hon skriver. Hur nära våra asanas är naturen, hur lika de är. Och bilderna på henne utstrålar mjukhet men styrka. Att väva in sin livserfarenhet i sin yoga, använda sig av den och titta inåt. Sådan rikedom vi alla bär på. Tack vare henne vilar jag också i mig när jag behöver det. Allt finns där hela tiden och förr eller senare kommer yogan själv att dra mig i håret och ner på mattan som hon också skriver. Först behöver man göra plats för yogan i sitt liv, senare tar den sin egen plats. Jag vilar. LÄSER min yoga och tänker på leenden och mjukhet.

Översta bilden är ett uppslag i boken Awakening the spine och kommer härifrån
http://webcontent.harpercollins.com/images/interior/bookseller_spreads/0062507923.interior01.jpg
Bilden på Z kommer från hans hemsida, www.shadowyoga.com

8 kommentarer:

  1. Å tack för dina fina insikter!
    Nu träffade du mig rakt i hjärtat igen.
    Jag började yoga när jag var 41 och går omkring, precis som du sa, och tänker att jag hittade hit alldeles för sent.
    Jag bara måste läsa Scaravellis bok.
    Och du, det finns faktiskt Skratt yoga också!
    Skrattet som helar.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Underbart skrivet Annika! Tack för en härlig lunch idag! Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Lånade precis ut min Scaravelli åt en kär yogini of mine. Vill att så många som möjligt ska få "träffa" Vanda, få läsa och få insikter. En underbar kvinna - och jag känner som du, jag hade så gärna velat vara hennes elev.

    Hennes bok förmedlar så mycket av det jag själv känner med yogan. Inte minst förtröstan. Och att det aldrig är för sent. Aldrig.

    Sköt om dej, kära du!

    SvaraRadera
  4. Vi har lite samma syn på yogan, tror jag. Seriös och dedikerad, självklart, men inte gravallvarlig. Det är så mycket glädje och kärlek i yogan, självklart måste det få utrymme även i ens practice!

    SvaraRadera
  5. en känd koreograf brukar säga 'don't take yourself too serious, but be serious about what you do'. jag gillar det. tänkvärt. att kunna skratta åt sig själv. men att samtidigt vara dedikerad. precis som du skriver.
    kram, och krya på dig!

    SvaraRadera
  6. Så klokt av dig att vila... och så klokt av henne att koppla yogan till lekfullheten. Du har så rätt i att man möter och tänker på yoga som ganska allvarligt...
    Krya på dig vännen!!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Den där boken vill jag ha. Känner jag. Hon är en sann förebild den där Vanda Scaravelli

    SvaraRadera
  8. Det här var fint. Nu kan jag tänka på de tio år av yoga jag vunnit, i jämförelse, i stället för de trettiofem jag gått miste om, jag som började vid 35!

    SvaraRadera