Världen håller andan

Blygrått. Järngrått. Måndaghelaveckan-grått. Grönskan frodig och explosiv. Var finns länken emellan? Bladen glänsande av nattens regn. Luften krispig och sval. Men jag längtar efter bara ben och sandaler. Morgonens pass, något som jag bara tog mig igenom. Vill känna euforin, glädjen, men den väntar, håller mig på halster. Stelheten som alltid följer dagsformen. Känns som hela världen håller andan, vi andas in - men när kommer utandningen? När kommer värmen, energin och flödet? Alla dessa frågor? All min otålighet. Kanske är det just då som mycket av lärandet sker? Håll ut och ta en stund i taget. Snabbhet vs långsamhet. Varför är det så svårt?? Kikar ut och det ser ut att lätta upp, nu vänder det! tänker jag genast :) VÄNTAN!