Nå ut - nå in

Bloggandets fördelar. Jag vågar beskriva saker som har varit kämpiga i samband med min yoga. Men också underbara! Utan att tänja sina gränser - ingen utveckling, vare sig fysisk eller andlig. När jag skriver blir det klart för mig var jag står och vad jag faktiskt tycker! Det kommer med orden. Som kommer när jag skriver. Dottern som pluggat lingvistik och språk beskriver medryckande om undersökningar kring varför ett språk är så viktigt. Ja, jo, det vet väl man väl?? Tja, vet man det? Utan språk ingen kommunikation även om kroppen också talar. Men ingen utveckling mentalt heller. Faktiskt. Det finns det många undersökningar på. Och det är väl självklart tänkte jag. Men inte för alla! Kanske mest för de som använder sig så mycket av ord. Men ju mer man gör det, ju noggrannare behöver man bli. Känner jag. För att nå ut, nå in. Utan gamla yogatexter - ingen förståelse idag. MEN. Allt från förr kanske inte måste vara med, kanske är det så att det inom yogan också utvecklas vidare. Tror inte att man kan se yogan särskiljd från sin tid, plats och kultur. För när jag läser i Hatha Yoga Pradipika att man inte ska dela med sig av sina upplevelser, dvs sätta ord på dem, tar jag dem med en nypa salt. I samma bok kan man nämligen läsa att man ska akta sig för eld och kvinnor! :)
Det må väl vara upp till var och en att prata eller skriva om sina upplevelser, det kan vara nog så knepigt att beskriva med ord ibland ändå! Att inte prata sönder något är också viktigt. Men detta enorma som heter YOGA och som kan se så olika ut, där behöver jag beskriva vad som händer. Med ord! Förhoppningsvis finns det också någon som läser som känner igen sig och som kan bli tröstad eller till och med lugnad i vissa lägen. Att inte bli skrämd av vad som händer i kroppen eller mentalt när man gör vissa övningar, positioner eller serier. Att kunna bli både hög och låg på yoga. För nog blir vi det alla ibland?